"Det har tagit Sverige sekler att komma till att kunna raljera mot religion och kristendom. Människor har dödats i kampen för vår demokrati och yttrandefrihet, de striderna får vi inte börja tumma på", säger Sakine Madon.
Sverige har hamnat i blickfånget för stora delar av den muslimska världens hat. Det skrämmer. Många svenskar – allt från politiker till jurister och vanligt folk – pratar nu om att förbjuda koranbränningar.
Men inte alla. En av de starkaste motrösterna är Sakine Madon. I UNT, på sociala medier, i tv och radio påminner hon om att yttrandefrihet och rätten att häda måste gälla alla – även de vars åsikter vi ogillar.
– Jag förstår om folk blir rädda och jag vill ju inte heller att ambassader ska stormas. Men demokratier kan inte anpassa sig till demokratins fiender, säger hon.
Ett argument är ju att skydda befolkningen från exempelvis terrordåd?
– Jamen kraven från islamisterna skulle inte stanna vid att förbjuda koranbränning, utan allt som kränker religionen.
Att försvara koranbrännare, högerextremas rätt att demonstrera, gangsterrap och att ha jihadistisk litteratur på bibblan är dock inte särskilt poppis, konstaterar hon krasst.
– Det är extrem motvind. Jag tror tyvärr det är svårt att vinna debatten. Och jag litar inte på den moderatledda regeringen i den här frågan. De diskuterar att se över ordningslagen utifrån säkerhetsaspekter. Men ska vi då också stoppa demonstrationer mot kriget i Ukraina om hotet från Ryssland blir för stort? Eller förbjuda Erdogan-dockor med hänvisning till säkerheten?
"Det är klart att man kan tänka att det är onödigt att såra människor genom koranbränningar. Men om någon uppvuxen i exempelvis Knutbysekten bränt en bibel hade vi känt sympati. Och vi måste vara lika inför lagen."
I drygt 20 år har Sakine Madon slagits för liberalismen som debattör och författare, och sedan 2018 som politisk chefredaktör för UNT (en roll i vilken hon ansvarar för ledarsidan som är helt fristående från den politiskt neutrala redaktionen). Det är särskilt två frågor hon stridit för: kampen mot hedersförtryck och kampen för yttrandefrihet.
Nu belönas hon med Bertil Ohlin-medaljen, som Liberala ungdomsförbundet delar ut för stora insatser inom liberalismen. I motiveringen skriver man bland annat att hon "visat prov på svårslagen ideologisk skärpa och liberal ståndaktighet. Inte minst har Sakine Madon orädd drivit frågor om yttrandefrihet".
– Det här priset känns verkligen stort att få. En radda viktiga personer har fått det före mig. Jag brukar säga att man definitivt inte får några ryggdunkar när man ger sig in i den såriga yttrandefrihetsdebatten – men efter det här priset kan jag inte ha den offerkoftan kvar, säger Sakine Madon och skrattar.
Som politisk chefredaktör på UNT ansvarar Sakine Madon för ledarsidan, som är liberal. På nyhetsplats är dock tidningen neutral.
Samtidigt gillar hon att tycka tvärtom. När hon i början av 2000-talet tog strid mot hedersförtryck var frågan hyperkänslig och hon fick massor av mothugg.
– Jag dras till ämnen där det är kämpigt och där man får mycket skit. Det är när man går motströms som det känns extra viktigt.
Egentligen var sannolikheten stor att Sakine Madon blivit vänsterdebattör. Hon växte ju delvis upp i vänsterfästet Gottsunda, och var dotter till "knallröda" föräldrar – politiska flyktingar från Turkiet – vars största högtid var första maj.
Men Sakine gick sin egen väg.
– Jag blev feminist som väldigt ung men var emot kvotering, så jag hade klara liberala åsikter. Och på gymnasiet på Lundellska hade jag ett nästan osunt intresse för EU. Liberala ungdomsförbundet (Luf) var konsekvent kritiska mot diktaturer, oavsett diktaturens ideologi, vilket jag tyckte var jättebra. Så jag gick med i Luf.
Vad sa dina föräldrar?
– De har alltid uppmuntrat mig att tänka själv och gå min egen väg. Dessutom kommer jag från ett sammanhang där man diskuterar mycket och där det är helt okej att inte vara överens. Den svenska konsensus-kulturen har jag ganska svårt att förstå. Haha, det var bland vännerna i Gottsunda konstigare när jag som tonåring blev vegetarian än när jag kom ut som liberal.
Att få ta emot Bertil Ohlin-medaljen känns stort, säger Sakine Madon. "En radda viktiga personer har fått det före mig, däribland UNT:s tidigare politiska chefredaktör Håkan Holmberg och Per Ahlmark, en av mina politiska förebilder."
Att vara omstridd debattör har sitt pris. Sakine Madon lever med skyddade personuppgifter och får ta emot en hel del hat och hot. Ibland undrar hon om hon gör rätt.
– Det känns ibland som att jag bara försvarar dårars rättigheter. Särskilt när det kommer hot: lite som att ´jag försvarar er yttrandefrihet, men ni gör allt för att jag ska tystas´. Därför känns den här medaljen oerhört viktig, man får ork och vet att man inte är ensam. Sen finns ju också alla läsare som man träffar på i olika sammanhang och som stöttar.
Sakines föräldrars första jobb i Sverige var att dela ut UNT. Hon minns fortfarande den blå lastcykeln. Att hon själv nu sitter som politisk chefredaktör på samma tidning tycker hon är fantastiskt.
– Tänk att cirkeln kan slutas på det sättet. Jag älskar Sverige, för demokratin och för att det finns så stora möjligheter här.