Labbet där Marlene Andersson, doktorand i biokemi vid SLU, och hennes labbassistent bedriver forskning är ganska tomt. Allt som finns är en ställning, ett gäng blå kolonner och en rad vagnar med flaskor av gul vätska.
– Det är bara vi och en annan forskargrupp som jobbar här så det blir lite ensamt, skojar Marlene Andersson.
Hon förklarar att flaskorna är fulla av näringsvätska till bakterier som används för att få det protein som bildar spindelväven att växa. Kolonnerna är blå eftersom de är fulla med jonlösning som renar proteinet från bakterier. Marlene Andersson tar fram en spruta med protein och fäster den till ställningen. Med en knapptryckning på datorn trycks vätskan igenom en kappilär och rakt ner i en sur vattenlösning.
– Lösningen har samma pH-värde som i en spindels bak. Det är det som gör att proteinet bildar tråd, förklarar hon.
Marlene Andersson fortsätter genom att demonstrera de tre sätten man kan väva tråden på. Det första exemplet blir en vit klump i lösning, det andra tråd i lösning.
Till det sista exemplet tar hon fram en plastpinne och plockar upp tråd som hon väver kring en ram. Det är den torra tråden som teoretiskt sätt skulle kunna bli skottsäkra textilier en dag. Men Marlene Andersson tror att framtidens forskning kommer fortsätta rikta in sig på de medicinska möjligheterna, då de hittills bara lyckats få tråden att bli en fjärdel så stark som den naturliga.