Det var slutsatsen från Uppsala vatten, som kräver Försvarsmakten på 252 miljoner kronor, när slutpläderingarna i rättegången om kostnaderna för pfas-saneringen inleddes på måndagsförmiddagen.
Uppsala vattens juridiska ombud, advokat Tomas Underskog, pekade på de utredningar och studier som gjorts av Uppsala vatten själva och forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet. Enligt det kommunala vattenbolaget visar de att föroreningarna kommer från flygfältet i Ärna, där Försvarsmakten under lång använde brandskum vid sina övningar. Enligt Uppsala vatten spreds pfas-ämnen i brandskummet via grundvattnet till bland annat vattenbrunnarna i Stadsträdgården, som förser Uppsala med dricksvatten.
– Man kan utesluta alternativa källor till de föroreningar som vi har i Stadsträdgården, summerade Tomas Underskog den inledande delen av sin plädering.
Försvarsmakten har för sin del pekat på att det kan finnas andra utsläppskällor som orsakat föroreningarna i dricksvattnet. Tomas Underskog gick i sin plädering igenom de källor som försvaret lyft fram men landade i slutsatsen att ingen av dem kan ha bidragit mer än marginellt till pfas-förekomsten i Stadsträdgårdens brunnar.
Brandskum som användes vid gamla brandstationen på Kungsgatan skulle möjligen ha kunnat läcka pfas till vattnet, enligt Underskog, som pekade på att merparten av pfashaltigt vatten leddes till Fyrisån och dessutom skyddas grundvattnet under marken av ett 30 meter tjockt lerlager. Det pfas som finns i marken vid den befintliga brandstationen Viktoria når inte Stadsträdgården, hävdade Uppsala vattens ombud.
– Det är styrkt att Försvarsmakten förorsakat skadan. Uppsala vattens kostnader för rening är skäliga och nödvändiga ur hälso- och samhällsekonomisk synvinkel, summerade han sin två timmar långa plädering.
Pfas i Uppsalas dricksvatten upptäcktes 2012 när Livsmedelsverket tog prover, sedan man upptäckt att blivande mammor i Uppsala hade stigande pfas-halter i blodet.
Efter fyndet har Uppsala vatten installerat kolfilter som renar vattnet från merparten av pfas. Kolfiltren byts en gång om året och körs till Beligen där pfas-ämnena förbränns. Kostnaden beräknas till cirka 4 miljoner per år, en summa som Uppsala vatten kräver att Försvarsmakten ska betala. I skadeståndskravet ingår också kostnaderna för ombyggnad av vattenverket och reningsanläggningen.
Försvarsmaktens företrädare tillbakavisade kraven och dömde ut Uppsala vattens utredning av det påstådda pfas-flödet från Ärna till Stadsträdgården och de experter och andra utredningar som bolaget stöder sig på:
– Det finns konkreta, allvarliga och uppenbara brister i Uppsala vattens bevisning. Försvarsmaktens sak har stärkts efter rättegången, summerade advokat Jonas Nilsson.
Enligt Försvarsmakten bygger utredningar på föråldrat material som inte uppdaterats. En modell för spridning av ämnen i grundvatten som använts har ingen koppling till pfas-spridning, utan används för att beräkna vattenvolymer. En så kallad fingeravtrycksanalys för att spåra pfas-ämnena utgår från en studentuppsats från 2014 som inte syftar till att utreda eventuell spridning mellan Ärna och Stadsträdgården, enligt Försvarsmaktens ombud.
Enligt Försvarsmakten är experterna som de stöder sina slutsatser på några av landets främsta när det gäller pfas-föroreningar.
Advokat Tomas Fjordevik lyfte fram de alternativa utsläppskällor som Försvarsmakten pekat på, bland annat brandstationen Viktoria, pfas-haltiga fyllnadsmassor under Bärbyleden och industriområdet Librobäck. Enligt Försvarsmakten talar många fynd i de mätningar som gjorts på olika platser i Uppsala för att pfas-ämnena i vattnet i själva verket kommer från en eller flera av dessa källor. Även den så kallade plym som ger en bild av den påstådda spridningen från Ärna underkändes av Försvarsmakten.
– Det är långt ifrån övervägande sannolikt att pfas från Ärna transporterats till Stadsträdgården, summerade Tomas Fjordevik.
Dom i målet meddelas senare.