UNT på plats: När godheten kom till stan.

Det var en riktig goding som gled nedför trapporna i universitetsaulan. En god en, alltså. Den amerikanska skådespelerskan Sharon Stone kom till Uppsala för att prata fred.

Foto: Rolf Hamilton

Uppsala2008-05-28 00:01
Sedan flera år tillbaka har hon hängivit sig åt allehanda humanitära uppdrag vid sidan av jobbet som skådis.
För över tio år sedan blev hon ordförande i The foundation of AIDS research, en organisation som investerat hundratals miljoner dollar i tusentals forskningsprojekt. Hon har också samlat in pengar till forskning kring bl a Parkinsons sjukdom. Och så vidare.
Alltså, en god en.

Men trots det lyckades hon inte fylla universitetsaulan. Inte ens med hjälp av de övriga i panelen, f d utrikesministern Jan Eliasson, forskaren Karen Brounéus, enhetschefen Ann-Marie Tung Hermelin eller konfliktprofessorn Peter Wallensteen.
- Väldans fint dom har gjort. Det brukar inte se ut så här, sa damen som slog sig ned framför mig.
Hon kom med en man, kanske hennes egen. Men han ville inte sätta sig.
- Jag ställer mig här i gången, måste säga hej till Jan.
Jan heter förmodligen Eliasson i efternamn.
Den gyllenprydda scenen ser inbjudande ut. Röda dukar, vackra stolar, gröna frodiga växter.

Här kommer Sharon att trivas. Hon kommer nog inte att sakna sin Bently som kostade henne 350 000 dollar? Är det förresten sant att "hon kör bil med sina knän för annars kan hon inte måla läpparna och tala i telefon".
Det är nog bara dumt prat där borta i Hollywood.
Sorlet tilltar.
I högtalarna varvas klassisk musik med brandinstruktioner.
Han som skulle morsa på Jan sätter sig till sist vid sin dam. Kanske har han gett upp.
Ett gäng amerikanska studenter har kommit för att få en glimt av Sharon. Så här nära har de väl aldrig kommit skådespelaren hemma i USA.

Plötsligt blir det alldeles tyst. Hon glider ned för trappan. Säkerhetsvakterna sprider sig i lokalen. Sharon slår sig ned på en stol uppe på scen. Hon lägger benen i kors och fäster blicken i det vackra universitetstaket.
Sharon verkar nöjd.
Och han som skulle "hälsa på Jan" blir inte heller lottlös. När allt är över rusar han upp i gången och tar hans hand.
Nämen, hej!
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om