Onsdag 14 mars. Klockan är 07.12. Platsen är Uppsala Centralstation. Här börjar färden till arbetet för många som pendlar till Stockholm med omnejd. Denna gång avgår tåg 813 helt enligt tabellen – men så är inte alltid fallet. Ann-Sophie Hägg är inne på sitt sjätte år som pendlare och hon blickar tillbaka till ljusare tågtider.
– Det var bättre förr, som man brukar säga. Sedan september upplever jag att det har blivit sämre pendlarmiljö, säger hon.
För det mesta kommer hon i tid till sitt arbete eftersom hon brukar åka med god marginal och räkna med att något kan hända på vägen. Enligt henne är sittplatsfrågan det största problemet. Och om man räknar med att kunna jobba på tåget blir man ibland besviken.
– På åtta resor blir jag nog utan sittplats cirka tre gånger, skulle jag gissa, säger Ann-Sophie Hägg.
Det är ungefär 20 år sedan Marcus Löfgren började pendla dagligen till sin arbetsplats i Stockholm. Han kliver på tåget i Märsta vid 07.30 och lutar sig mot ett fönster i en av mittenvagnarna. Precis som för de andra Märstaresenärerna uteblev sittplatsen för hans del, då de sista lediga stolarna fylldes redan i Knivsta.
– Skillnaden i dag, jämfört med för 20 år sedan, är stor. På den tiden var vi ett tiotal personer som steg på tåget i Märsta och att hitta en sittplats var aldrig ett problem. Nu får man oftast stå upp, säger han, innan han tillägger:
– Om tåget går, det vill säga.
Till skillnad från Ann-Sophie Hägg upplever inte Marcus Löfgren att han kommer i tid till arbetet särskilt ofta.
– Jag schemalägger inte möten tidigt på morgonen längre, utan försöker ta det senare under dagen.
Hur har livet som pendlare förändrats under de senaste åren?
– Det har blivit mer trängsel eftersom fler människor åker med tågen. Nu har området runt Arlanda vuxit mycket och många har flyttat bort från tätorten för att hitta bostäder, säger Marcus Löfgren.
När tågen väl krånglar har han tre alternativ: att jobba hemifrån, ta bilen till jobbet eller åka till Arlanda för att därefter byta till flygbussen mot Stockholm.
– Att ta bilen är oftast inget alternativ för mig, eftersom det kan ta runt två timmar. Rent generellt, när tågen fungerar, tycker jag det går alldeles utmärkt att pendla, säger han.
Tåget rullar upp vid perrongen på Stockholms Central cirka 07.52. Väl vid perrongen får jag ett tillrop från folkmassan som är på väg ut:
– Du tog fel tåg, säger Ann-Sophie Hägg, med glimten i ögat.
Fel tåg i det hänseendet att inget anmärkningsvärt inträffade. Nästan allt gick precis som det skulle. Det var dock helt rätt tåg ur pendlarsynvinkel – eftersom de faktiskt kom fram enligt tidtabell. Riktigt lika rätt gick det inte för tåget som skulle lämnat Uppsala vid ungefär den här tiden. På SJ:s hemsida framgick det att 07.48-tåget ställdes in. I stället gick vissa resenärer på 07.42-tåget, som inte avgick enligt tabell. Där blev det trångt, enligt flera personer i Facebookgruppen UNT Pendlingskollen som uppgav att de stod hoppackade i utrymmet mellan tågvagnarna.
Denna morgon var det 07.12-tåget som drog det långa strået, men vad som gör pendlarnas situation oviss är att fel kan inträffa för vilken avgång som helst. Och att de sällan går att förutse. Då faller i stället en viss del av ansvaret på resenärerna som kan behöva ta till egna åtgärder – som hur Marcus Löfgren väljer att undvika morgonmöten eller att Ann-Sophie Hägg ser till att påbörja sin resa i extra god tid.