Bonden Vilhelm Nilsson driver Håga gård i Uppsala. Det är hans får som är på sommartjänstgöring i hagen nedanför Uppsala slott.
– Det känns lite tomt på gården när de inte är där, så det är bra att jag kan cykla hit och hälsa på.
Ekobonden Vilhelm Nilsson driver Håga Gård i Uppsala, och det är hans gutefår som just nu betar i den kuperade hagen kring Uppsala slott. Hemma på gården några kilometer därifrån har han nötkreatur, höns och fler får.
– Det här är nog stans mest sociala får, konstaterar Vilhelm Nilsson, medan fåren går på led bakom honom.
Gutefåren som betar i Slottsbacken agerar naturvårdare. De hjälper till att hålla marken öppen, något som människor och maskiner har svårt att göra i den branta terrängen. När solljuset når den öppna marken kan nya växter slå rot, vilket också lockar dit fler insekter.
Samtliga tackor kan beskrivas som riktiga matfantaster. De ägnar uppåt 14 timmar per dygn till att tugga, och kan äta omkring 2,5 kg om dagen. När vi går genom hagen pekar Vilhelm ut flera ställen där man ser att fåren varit och smaskat.
– I en sådan här hage smakar allting olika, det är som en stor buffé. De vet precis vad de vill ha och vad de behöver, berättar Vilhelm Nilsson.
Vilhelm Nilssons får är snälla sällskapliga, och tycker om att bli klappade och kliade. Men står det mat emellan honom och tackorna är kärleken som bortglömd.
– Har du en hink med foder skiter de i vem du är, säger han och skrattar medan han borstar av sig gräset. Han har nyss blivit omkullvält efter att fåren lite för ivrigt försökt få tag i foderhinken.
Det här är den åttonde sommaren som fyrbenta naturvårdare tjänstgör i Slottsbacken. Den branta terrängen gör det svårt för både maskiner och människor att röja upp i växtligheten, men fåren klarar uppdraget utmärkt.
Fåren tycker om sällskap och närhet. Man får inte gå in i deras hage, men om de kommer nära stängslet går det bra att klappa dem.
Här har en tacka mumsat på den invasiva arten "ryssgubbe", som är särskilt spridd i just Uppland.
I flocken finns alltid en ledare, som styr var gruppen ska gå och beta någonstans.
– Men jag har inte riktigt hunnit lista ut vem det är ännu, eftersom vi delade på flocken nyligen, säger Vilhelm Nilsson.
Förutom att fåren hjälper till med naturbruket är de också uppskattade av Uppsalaborna.
– Det är ett fint inslag i stadsmiljön, det är kanske deras främsta uppgift egentligen. Att människor får känna sig närmare naturen och djuren, säger Vilhelm Nilsson.
"Får kan känna igen ett ansikte upp till ett år efter att de träffat dig. De är smartare än man tror", berättar Vilhelm Nilsson, med ett led av tackor bakom sig.
Det är kommunen som sköter den dagliga tillsynen under sommaren, medan Vilhelm Nilsson – som också jobbar halvtid som vaktmästare på Akademiska sjukhuset – tittar till dem på helgerna. Att ha djur är tidskrävande, men Vilhelm tycker att det är värt det.
– Det blir ingen resa för oss på semestern. Men att få leva så här är en fin betalning, säger han och klappar på ett av fåren som smugit upp vid hans sida.
När vi lämnar hagen bräker tackorna bakom oss. Kanske ber de Vilhelm om ursäkt för tacklingen tidigare, och frågar om han kommer tillbaka snart igen.