Tommy Funke, lärare i måleri. Ett vuxet barn.
– Nu är min son 38, men när han var barn fick han klara mycket själv. Som lärare märker jag att många av dagens elever är bortskämda. Då säger jag åt dem att de är lata. Curlingbarn fanns inte på 70-talet, det är ett nytt fenomen. Jag vet inte vad det beror på men i dag tar det längre tid att bli vuxen.
Marie Forsberg, lärare i engelska. Tre barn.
– Mina barn är 18, 20 och 23, den äldsta har flyttat hemifrån. Alla tre håller på med musik och de har fått ägna mycket av sin tid åt det, för det har vi prioriterat. Jag ställer upp för mina barn men jag skämmer inte bort dem. Vi har inget städschema som vissa har, vi hjälps åt hemma. Jag och min man lagar mat, barnen hjälper till med de andra hushållssysslorna.
Åsa Hoflund Lindqvist, lärare i estetiska ämnen. Tre vuxna barn.
– Jag har curlat mitt yngsta barn, de äldre har fått klara sig själv i större utsträckning. Jag och min man har gett henne mer tid och tagit större hänsyn till henne. Hennes syskon tycker att vi skämt bort henne. Ingen i familjen gillar att städa, så det har aldrig varit något tjat om städningen.
Stickan Silveris, lärare i fordonsämnen. Ett barn.
– Jag har ett adoptivbarn som är 16, han bodde på barnhem sina första år. Det har gjort det lite speciellt. Jag har gett honom tid och uppmärksamhet, säkert mer än de flesta föräldrar. Men det är väl inte att skämma bort? Jag är rak i min uppfostran och använder humor. Om han skulle ligga i soffan och skrika efter ett glas juice skulle jag svara ”har du ont i bena?”. Så säger jag till mina elever när de inte orkar hämta verktyg.