UNT-forskning: Svårt ge Nobelpris till enskild
Traditionellt är det ju så att en enskild forskare kommer på något, bevisar detta och får sitt namn förknippat med upptäckten. Men det gäller knappast när materiens innersta strukturer och krafter ska studeras.
Tord Ekelöf är professor i elementarpartikelfysik vid Uppsala universitet. En stor del av sin forskartid har han tillbringat vid Cern, det europeiska centrumet för elementarpartikelfysik utanför Genève. Där har han kunnat se projekten växa enormt i storlek på 10-15 år.
Allt större projekt
-Delphiprojektet byggdes upp under 1980-talet och kördes på 1990-talet. Det leddes av den italienske fysikern Ugo Amaldi. Redan på den tiden var det tveksamt om Delphi kunde kallas "hans" experiment. Då var vi 500 forskare.
-I Atlasprojektet vid Cerns nästa accelerator deltar över 150 universitet med cirka 1 500 disputerade forskare. Atlas leds av en exekutiv grupp fysiker, tekniker och administratörer med en talesman i spetsen och av en styrelse där de 150 forskargrupperna har var sin representant.
-Antag att man hittar Higgspartikeln. Jag tror det skulle bli väldigt svårt att plocka ut högst tre forskare som skulle få Nobelpris för den upptäckten.
Som fredspriset
Om det här forskningsfältet ska få något mer Nobelpris i fysik måste man nog använda samma modell som för fredspriset. Det kan inte bara ges till enskilda personer utan också till institutioner och organisationer. I så fall skulle Atlas-samarbetet eller Cernlaboratoriet kunna belönas med ett Nobelpris om den eftersökta Higgspartikeln påträffas.
Varför projekten har vuxit så mycket i just det här ämnet kan Tord Ekelöf inte förklara.
-Synkrotronljusforskningen är ganska närbesläktad. Den är också internationell och den använder också acceleratorer. Men där är experimentgrupperna fortfarande mycket mindre.
Saknar förgrundsfigurer
Vad är det då som driver enskilda forskare att slita till klockan 4 på natten med vad som tycks vara en liten detalj i ett sådant jätteprojekt?
-Hoppet om Nobelpris och annan yttre berömmelse verkar inte behövas. Nyfikenheten att få veta mer om materiens grundläggande struktur och krafter tycks räcka för att få folk att jobba natt och dag.
-Dessutom måste vi ha klart för oss att det som verkar vara en liten detalj i ett jätteprojekt ofta är en mycket fascinerande uppgift för enskilda forskare. Det är sådana uppgifter som våra doktorander disputerar på.
-Däremot kan den här utvecklingen bli ett bekymmer i våra kontakter med samhället. Det är lättare att förklara en upptäckt för allmänheten om det finns en förgrundsgestalt, en primadonna, att hänga upp den på.
-Just därför tror jag att den här utvecklingen kan vara en nackdel för ämnet. Förutsättningarna att göra upptäckter i Nobelprisklass har inte minskat, men det är stor risk att allmänheten tycker att den experimentella partikelfysiken är anonym när det inte finns några portalfigurer.
Så jobbar vi med nyheter