Märsta. Låten Under ytan blev en stor hit när den kom ut 1994. Men även idag är den rätt populär.
- Jag har ju en hel del låtar på mitt samvete som folk vill höra. Andra är bland annat Vågorna, Tro på varann med Eva Dahlgren, Andas genom mig och Terese. Men Under ytan är den största, säger Uno Svenningsson.
Under ytan, hur känns det att sjunga den så ofta?
- Det är ingen fara. Jag gör den i olika versioner så det blir alltid roligt. Och om jag inte vill behöver jag inte sjunga alls det sköter publiken.
Förra året gjorde han en singel, Storebror, med rapparen Frispråkarn. Den gavs ut på nätet och fick många visningar.
- Men jag tror inte radion plockade upp den, tyvärr, säger Uno Svenningsson.
Nu är han på gång med en ny skiva med tio-tolv låtar. Skivan blir klar i år, men när den släpps är oklart.
Varför en skiva i stället för en singel?
- Det är det gamla tänket. Jag gillar formatet, att det finns en helhet en röd tråd helt enkelt. Sen inbillar jag mig att de som följt mig genom åren tänker likadant.
Uno Svenningsson är nu 53 år. Han började som artist vid 23 års ålder då han var med i bandet Freda’ och vann en rockbandstävling i Småland.
Han var 12-13 år när han köpte sin första gitarr, och en flitig skivköpare som lyssnade på bland annat Pink Floyd. Musiken tog sedan över intresset från fotboll och annat.
- Jag hade inte tankar på att bli artist egentligen. Vännerna runt omkring sade att folk måste få höra det här, men jag var blyg! Men till slut så gjorde jag det ändå och resten är historia.
Gick du på musikkurser?
- Nej, jag är självlärd. Min mamma lärde mig dock två-tre ackord.
Han berättar att hans mamma jobbade inom vården och pappan var lastbilschaufför som ägde ett åkeri. Föräldrarna har en frikyrklig bakgrund.
- Jag är uppvuxen i den världen, men sen upptäckte jag att det inte riktigt var min grej. Jag har inte gått i kyrkan på 20 år nu. Det händer väl att man går till kyrkan ibland men då handlar det oftast om spelningar, säger han.