– Allt talar för att det som allra senast byggdes i början på 1800-talet, säger Kristina Berglund, vice ordförande i Svenska byggnadsvårdsföreningen.
Lars Englund, som har en personlig koppling till torpet på sin mormors sida, berättar att han genom sin släktforskning hittat att det 1809 bodde soldater med familjer här.
Torpet är en så kallad enkelstuga med förstuga, ett stort rum och en liten kammare. Här finns även jordkällare, stall och ett uthus med blyinfattade fönster, också ett tecken på att byggnaderna är mycket gamla.
Kristina Berglund tycker det är viktigt att bevara torpet eftersom det berättar vår historia:
– En mycket liten andel av de uppländska soldattorpen är oförvanskade av senare tiders förändringar. Det här torpet är unikt eftersom det är byggt väldigt tidigt och i huvudsak är intakt från den tiden.
I enkelstugan står den ursprungliga bakugnen kvar. Halmen på taket ersattes av enkupigt tegel i början av 1900-talet och fram till början på 2000-talet underhölls byggnaderna av dåvarande ägare.
Men nu börjar naturen ta över med sly som växer tätt mot husets väggar.
Dagens ägare skulle gärna se att torpet återfår sin forna glans innan det är försent. Taket har börjat rasa in och vattenläckor har skadat en vägg. Men ekonomiska muskler och möjligheter saknas.
Lars Englund önskar att en restaurering skulle kunna finansieras genom ett byggnadsvårdsprojekt och har börjat se över olika alternativ. Men tiden är knapp.
– Min farhåga är att torpet inte finns kvar om ett par år om förfallet fortgår, säger han.