Det framgår av en studie ledd av svensken Svante Pääbo, som publiceras i veckans nummer av den ledande vetenskapstidskriften Nature. Resultaten överraskar forskarna.
– Ingen hade blivit förvånad över genetiska likheter med neandertalarna, men i stället pekar resultaten på ett samband med en annan grupp, desovonierna, säger Svante Pääbo, chef för Max Planck institutet för evolutionär antropologi i Leipzig och gästprofessor vid Uppsala universitet.
Upptäckten av desovonierna var en vetenskaplig sensation för några år sedan eftersom den byggde enbart på en genetisk analys av ett 40 000 år gammalt fingerben från en grotta i södra Sibirien. Fortfarande saknas bevarade kranier eller skelett som kan visa hur desovonierna såg ut.
Det finns däremot för de människor som levde i norra Spanien för omkring 400 000 år sedan, långt innan vår egen människoart, homo sapiens, för mindre än 100 000 år sedan påbörjade sin utvandring från Afrika för att befolka resten av världen.
I den underjordiska grottan Sima de los Huesos har kranier och andra skelettrester från minst 28 människor påträffats. Utifrån utseendet har de klassats som medlemmar av den förhistoriska människoarten Homo heidelbergensis, men de har också haft vissa likheter med neandertalare.
I den nya studien har forskarna använt prover från ett lårben från en av dessa förhistoriska människor. Med hjälp av flera superavancerade nya tekniker har de lyckats utvinna, analysera och pussla ihop ytterst små fragment av bevarat dna från de så kallade mitokondrierna.
– Även om resultaten ger mer frågor än de besvarar visar de för första gången att det är möjligt att studera dna från flera hundra tusen år gamla människoförfäder. Det är oerhört spännande, säger Svante Pääbo.
Chansen att dna finns bevarat från mitokondrierna, som finns i flera hundra exemplar i varje cell, är betydligt större än att det finns bevarat dna från själva cellkärnan. Men forskarna tror ändå att det kan finns värdefull information också om sådant kärn-dna i människobenen i Sima de los Huesos.
En mitokondrie har cirka 16 000 dna-byggstenar, en cellkärna cirka tre miljarder sådana så kallade baspar.
– Kanske kommer vi att kunna rekonstruera några miljoner sådana baspar och därmed också kunna studera gener hos dessa förhistoriska människor. Då kan vi jämföra dem med generna hos neandertalare och desovonier, säger Svante Pääbo.