Badbesökarna i Fyrishov simmar i dag i samma bassäng som när det tidigare Fyrisbadet invigdes 1959. Innan dess fanns ett badhus som stod på pålar ute i vattnet i Fyrisån.
1960 var den tempererade utomhusbassängen unik i sitt slag i Sverige. Kommunala företrädare kom bland annat från Örebro för att titta på nymodigheten, som sågs som en förebild. Örebro hade ungefär samma förutsättningar som Uppsala: Ingen naturlig badsjö i närheten och en dyig å som flyter genom centrum. Och Örebro byggde strax därefter ett liknande bad som haft samma utveckling från utomhusbassäng till äventyrsbad som Fyrishov.
22 grader höll det tempererade vattnet i Fyrisbadets bassäng, och anläggningen blev snabbt populär. Invigningen hölls den 4 juni 1959. Den 28 juli samma år kunde man räkna in den 100 000:e besökaren. Inträdet var en krona för vuxna och 50 öre för ungdomar, militärer och pensionärer. Dessutom var det en tilläggsavgift på 50 öre för bastun. I dagens penningvärde motsvarar det 12 respektive 6 kronor. Under invigningsåret arrangerade man SM i simning där de svenska rekorden krossades.
Eftersom det var ett utomhusbad var det bara öppet på sommaren mellan den 15 maj och 15 september. Senare satte man ett tält över bassängen på vintern.
1986 beslutade kommunen att bygga in 50 meters-bassängen vid Fyrisbadet, men också att bygga ett äventyrsbad. Hela anläggningen byggdes ihop med den renoverade idrottshallen som låg intill. När det stod färdigt 1991 hamnade slutnotan på 250 miljoner. I dag motsvarar det 400 miljoner.
Också när äventyrsbadet öppnade var Fyrishov, som anläggningen döptes om till, unikt i sitt slag. Fyrishov utnämndes till norra Europas största sport- och fritidsanläggning. Och badet blev snabbt populärt. I maj 1991 konstaterade man att 200 000 besökt badet under de första fyra månaderna efter öppnandet.
Men genom historien har badet också väckt debatt. När Fyrisbadet var nytt fanns synpunkter på att högtalarutrop och musik störde lugnet. Och många upprördes över stojiga ungdomar: ”Ordningsföreskrifterna bidrar till att öka trevnaden, och det ska inte förtigas att det finns många – ungdomar mest – som gör sitt bästa för att störa denna trevnad ... och det måste väl sägas tyda på dåligt omdöme när man spelar kort vid badet”, kunde man läsa i UNT juli 1959.
Senare diskussioner har mer handlat om ekonomin i bolaget och om kommunen ska subventionera bad- och idrottsverksamheten på den nivå man gör.