Stefan Siesing vid Uppsalapolisen är en av poliserna som arbetar med Rimfrostinsatsen.
En polis på halvtid och en fältassistent inom socialtjänsten på heltid. Där är Uppsalas hela satsning för att förmå unga kriminella att byta livsstil.
– Är man ung kriminell i Uppsala blir man antingen skjuten, hamnar i fängelse eller kommer till oss. Det är de tre alternativ som finns. Vi är framgångsrika, men behöver mycket mer resurser och vara fler. Jag bokar gärna ett möte med våra politiker för att säga det.
Den som vill göra det är polisen Malin Andersson på halvtid arbetar med att stötta unga kriminella som vill byta väg i livet. På sin andra halva är hon områdespolis i city. Hon är mycket på fältet och möter många kriminella.
– Som kriminell mår man skit, alla mår skit. De är utmattade och orkar inte. Jag träffade en kille häromveckan och klappade honom bakifrån på axeln. Han hade skyddsväst och blev livrädd och sa åt mig att så där fick jag absolut inte göra. Reaktionen säger något om hur spända och på vakt de hela tiden är, berättar Malin Andersson och konstaterar att killen "tyvärr är kvar i det kriminella träsket".
Insatserna för kriminella ungdomar mellan 16 och 21 som vill göra en livsstilsförändring sker inom ramen för den sociala insatsgruppen, SIG, ett mångårigt samarbete mellan polisen och Uppsala kommuns socialtjänst, där just nu Ina Michael har en halvtid avdelad för uppdraget.
Jag träffar dem i polisens matsal. De berättar engagerat om sitt arbete och hur viktigt det är, vad de unga kriminella de möter behöver och vad de själva saknar för resurser för att hjälpa alla. Orden flödar.
– Vi brinner för det här, säger Malin Andersson och låter övertygande trots klichévarningen.
Att Operation rimfrost nu pågår i Uppsala är bra. Insatsen pressar de kriminella, tror de. Men trots att ett uttalat mål är att få fler kriminella att hoppa av innebär operationen ingen förstärkning av stödet till dem i Uppsala som vill byta livsstil.
– Nej, tyvärr. Och vi tror dessutom att vi behöver utöka verksamheten även utan Rimfrost. För vår bild är att många vill lämna, säger Malin Andersson.
Många kriminella orkar inte med den påfrestande miljön de lever i och vill ha alternativ. Det är den tydliga bild Malin och Ina har från sitt arbete. När så kunskapen sprider sig om att det finns stöd att få sprider sig så kommer fler att söka sig bort, säger de. Och kännedomen om dem ökar nu tydligt i skolan, inom socialtjänsten och bland dem som begår brott, tycker de.
För att hitta dem som skulle kunna ta steget ur är Malin Andersson Och Ina Michael på fältet så mycket det går för att möta ungdomar. Tid och förtroende är nämligen nödvändigheter för att lyckas motivera någon att frivilligt ta hjälp för att radikalt ändra livsstil.
Hur övertygar ni dem om att det är rätt byta liv?
– Jag brukar fråga hur de vill att livet ska se ut när de någon gång träffar en partner och vill bilda familj. Jag spelar på deras drömmar, för de har drömmar. Och vi ska vägleda dem dit, säger Ina Michael.
UNT berättade häromdagen om Jakob och Josef, två tungt kriminella unga män som lyckats byta livsstil med hjälp av stort stöd från samhället. I Jakobs fall var Malin Andersson och SIG helt avgörande, berättade han. Omkring tio sådana platser finns i dag i stödprogrammet. Personerna som Malin Andersson och Ina Michael har kontakt med skriver på en fullmakt som tillåter dem att sköta myndighetskontakterna. Med det på plats knyts kontakt med Försäkringskassan, skola, Arbetsförmedling, sjukvård och andra instanser.
– Har man aldrig tagit hand om sådana här saker så är det väldigt svårt att klara de kontakterna själv, säger Malin Andersson.
Josef som UNT berättade om i söndags, har levt som tungt kriminell i många år, men lyckats byta liv med stort stöd av samhället. "Man klarar det inte själv", säger han.
Är det motiverat kan den enskilde få stöd att bygga upp ett nytt liv, inkognito, på en ny ort. Polisens särskilda avdelning för personskydd kan också kopplas in.
Men före det kommer insatser för att bli drogfri, det är steg ett. Resan för den som vill göra en livsstilsförändring är tuff och krävande. Förutsättningarna att lyckas kan te sig små om man betänker bagaget, som ofta är ett väldigt trasigt och dysfunktionellt liv.
– Kriminaliteten i sig är många gånger som en kick och en drog, något som dövar. En sorts medicinering mot ett trasigt liv där under. Så beskrev en kille det för mig, säger Malin Andersson.
Ofta saknas föräldrar, antingen är de döda eller frånvarande, ofta är missbruket utbrett i den nära miljön och ofta är psykiatriska diagnoser en faktor. Men agerar samhället tillsammans och satsar resurser borde många fler gå att fösa ur den kriminella fållan, tror Malin Andersson.
Hennes övertygelse efter många år som polis på fältet är hoppingivande.
– Ingen människa vill egentligen vara kriminell.