Unga i fattigdomsfälla
Gymnasieutbildning är närmast ett villkor för att komma in på dagens arbetsmarknad. Det kravet bekräftas av en färsk undersökning som visar att ungdomar i åldern 20-24 år utan gymnasium fick allt svårare att få jobb under 1990-talet.
Innan 90-talet började hade tre fjärdedelar av de här ungdomarna fått jobb när de var 21 år gamla. Redan i mitten på 90-talet hade den gränsen förlängts till 26 år. Samtidigt har Näringsdepartementet kunnat konstatera att oroväckande många unga i dessa åldrar, totalt cirka 50 000 eller 10 procent, är inaktiva. Det betyder att de inte jobbar eller studerar, att de har låg inkomst, inga ekonomiska tillgångar och dålig social trygghet. Den gruppen har ökat ökat undan för undan på 90-talet.
De här resultaten är så mycket mer oroande eftersom konkurrensen om jobben borde ha minskat när de här åldersgrupperna minskade från drygt 600 000 år 1990 till knappt 515 000 år 1999.
Låga inkomster
Under 90-talet minskade också andelen ungdomar, som fick huvuddelen av sina inkomster från förvärvsarbete, från nästan 80 till drygt 60 procent, medan socialbidragstagarna ökade kraftigt. Det finns också en tendens att bidragsgivarna får stöd under allt längre perioder.
Forskarna på Uppsala universitet och Arbetslivsinstitutet fann också att allt fler ungdomar i åldrarna 20-24 år kan klassas som fattiga. De som tjänar mindre än ett basbelopp har blivit dubbelt så många under 90-talet. I den gruppen hamnar särskilt många ungdomar som bara gått igenom grundskolan liksom flyktingar med oklar utbildningsbakgrund. Eftersom gymnasieutbildning närmast har blivit ett villkor för att få jobb är det allvarligt att en ganska stor del av gymnasieeleverna har svårt att fullborda sina studier.
Ett genomgående drag i rapporten är att ungdomar med invandrarbakgrund har särskilt svårt att komma in på arbetsmarknaden.
Rapporten har skrivits av Jonas Olofsson, Maria Stanfors och John Östh och ingår i projektet Svensk modell i förändring.
Så jobbar vi med nyheter