Barnpsykologen Christina Renlund i Knivsta blev övertalad att göra en uppföljning av boken från 2004 om unga med muskelsjukdom.
– Det var de unga själva som ville göra boken igen. Jag var mer tveksam till hur det skulle gå till eftersom tre av de som var med då inte lever i dag och hur skulle vi göra en bok om livet som också innefattade våra tankar om döden, om döden som en del av livet, säger Christina Renlund.
Den första boken, som kom på Rädda Barnen 2004, trycktes i flera upplagor, det fanns ett uppdämt behov av att få höra de ungas egna röster. Då när den kom var det något helt nytt att unga själva berättade om sina tankar och förhållningssätt till livet och sin muskelsjukdom.
De flesta var tonåringar, det var bara Jacob i reportaget här intill som var liten. Han var sju år och ritade berättelser i serieform.
I den nya boken har mycket hänt i de ungas liv. Det är 19 personer i åldern 17–42 år, som skriver 24 olika livsberättelser.
– Att mötas efter tio år är både speciellt och unikt. Det jag slås av är att det är berättelser om att vara som alla andra och samtidigt unik och berättelser som så starkt förmedlar mening och hopp, säger Christina Renlund.
Boken innehåller också fyra porträtt skrivna av journalisten Mustafa Can och bilder av fotografen Pieter Ten Hoopen, samt ett medicinskt avsnitt av professor Thomas Sejersen.
Hur ser livet ut för de unga som är medförfattare i boken?
– Det är väldigt olika och man kan säga att var och ens personlighet har blivit mer framträdande. En har blivit tvåbarnsmamma, en annan jobbar som grafisk designer. De flesta lever ett fantastiskt liv. Gemensamt för alla är betoning av relationer och tankar på existentiella frågor som många av oss andra aldrig kommer i närheten av. De talar alla om att man kan skapa sitt liv så det blir meningsfullt, om att hitta sin passion och anta livets utmaningar.