Unga återfaller ofta i kriminalitet
80 procent av dem som dömts till sluten ungdomsvård återfaller i brottslighet inom tre år. Statens institutionsstyrelse anser att kommunerna inte tar sitt ansvar för eftervården.
— Man får komma ihåg att LSU inte är ett vårdprogram, det är ett straff i första hand — och ska ersätta fängelsestraff för de yngsta förövarna. Vi tillhandahåller vård, men oftast är behovet större än vad vi har möjlighet att ge, säger Ola Panzar-Karlsson, informationschef vid Sis.
Per Blomkvist som arbetar strax utanför Uppsala på Bärby ungdomshem, som tillhör Sis, anser att kommunerna inte tar sitt ansvar.
— När en kille avtjänat sitt straff här behöver han normalt sett fortsatt vård, inom ramen för till exempel lagen om vård av unga. Hemkommunen och socialtjänsten har oftast samma bedömning. Ändå får ungdomarna ingen vård. Kommunerna anser att det är för dyrt, säger Per Blomkvist.
Vill inte förändra sig
Robert Stenbom på Bärby ungdomshem ger samma bild.
— Enligt lagen är kommunen tvungna att ge dessa ungdomar vård. Men man hittar på alla möjliga orsaker till att slippa. I verkligheten handlar det om pengar — för det är dyrt. En vårdplats kostar cirka 1—1,5 miljoner kronor om året och det är mycket pengar för små kommuner, säger han.
I en Sis-undersökning från tidigare i år uppgav 68 procent av dem som satt dömda enligt lagen om sluten ungdomsvård att de inte avsåg att förändra sitt kriminella beteende. Ändå är det bara 14 procent av dem som döms som får någon form av vård i form av till exempel familjehem eller stödboende efter avtjänat straff.
"Astronomiska kostnader"
Bengt Sandblad (s), nuvarande ordförande i barn- och ungdomsnämnden i Uppsala, satt under elva år i individutskottet i Luthagens kommundelsnämnd och fick under den tiden fatta beslut om vårdinsatser för unga kriminella. Han bekräftar Sis beskrivning av de ekonomiska svårigheter som kommunen ställs inför.
— 1,5 miljoner kronor för en vårdplats på ett ungdomshem — det är astronomiska kostnader. För de pengarna kan vi få tre lärartjänster eller tre ungdomsgårdar, som kan förebygga ungdomskriminalitet i stället. Lagen säger ju att kommunen är skyldig att vidta åtgärder men det är inte alltid så lätt, säger Bengt Sandblad.
Han är kritisk till hur ungdomshemmen fungerar, men anser samtidigt att de fall som landar på kommunens bord är hart när omöjliga att klara av.
"Många unga är körda"
— Många av de här individerna är körda. Det är hemskt att säga så om en 17- eller 18-åring, men när man läser igenom en del av fallen får man det intrycket. Det är så eländiga bakgrunder de kommer ifrån och de har kommit så långt på den kriminella banan att det känns som att vad man än gör kommer det att gå åt helvete, säger Bengt Sandblad.
Statistik från Brottsförebyggande rådet (Brå) visar att 80 procent av ungdomarna som dömdes till sluten ungdomsvård 1999 återföll i samma typ av brottslighet de blivit dömda för inom tre år. Vården förefaller alltså inte ha önskvärd effekt.
— Det är tyvärr inte särskilt förvånande. De som döms U är tungt belastade och har kommit långt i sin kriminella bana. Brotten de är dömda för är mord, mordförsök, grov misshandel eller våldtäkt. Återfallen är därför mycket högre bland dem än bland Kriminalvårdens kunder i gemen, säger Ola Panzar-Karlsson, vid Sis.
Fakta
Lagen om sluten ungdomsvård från 1999 ersätter fängelse för dem som är mellan 15 och 17 år när brottet begås. Syftet med lagen var bland annat att unga ska hållas borta från fängelser eftersom de där riskerar att få ett fördjupat kriminellt beteende. I stället ska ungdomarna placeras på speciella låsbara ungdomshem, där de ska kunna få bättre vård och möjlighet till skolgång.
Så jobbar vi med nyheter