Landskapet mellan Libanon och Israel är bedövande skönt. På den israeliska sidan klättrar bosättningar med vita hus uppför höjder med utsikt över böljande kullar. På den Libanesiska sidan fladdrar gröna fanor: Hizbollahland.
Det påtaliga lugnet är bedrägligt. Det är alltid spänt på gränsen mellan Libanon och Israel. Så när Syriens president Beshar al Assad nu varnar för krig bör man ta det på största allvar. De senaste veckorna har stämningen mellan Israel och organisationen Hizbollah – en ”stat i staten” i Libanon – varit hotfull. Läget anses ”tyst och extremt farligt”.
Om Israel skulle gå till anfall nu blir det sannolikt hårdare och än mer förödande för Libanon är sommaren 2006, då Hizbollah överraskade i styrka och uthållighet. Syrien – Hizbollahs länk till finansiären och vapenleverantören Iran – kan också dras in i ett krig. Liksom Iran. Just därför borde fortsatta fredsförhandlingar med Syrien vara intressanta för Israel. Syrien ger visserligen inte upp kravet på att få tillbaka Golanhöjderna – men skulle i gengäld kunna försvåra förbindelsern Iran-Hizbollah. Är inte bosättningarna på Golan värda ett sådant pris för freden i Mellanöstern och världen? Israel och dess grannar måste söka alla möjligheter till fredliga lösningar.
Om Israel också förde parallella fredssamtal med Libanon skulle en dubbel effekt kunna uppnås. Den idolstatus Hizbollah skaffade sig 2006, då man höll Israel stången i en dryg månad, har kommit på skam. Hizbollah orsakade nästan ett nytt inbördeskrig i Libanon 2008, vilket splittrade och försvagade organisationen. Och sedan FN-tribunalen, som utreder mordet 2005 på den populära premiärministern Rafiq Hariri, presenterat misstankar om att det var Hizbollah, inte Syrien, som låg bakom mordet, har statusen sjunkit ytterligare. Ännu ett krig skulle förmodligen skada Hizbollahs position i Libanon på allvar. Det är ju Hizbollah som Israel egentligen vill åt – även om det är är omöjligt att skilja Hizbollah från Libanon nu när organisationen sitter i regeringen.
Bara timmar efter de blodiga sammandrabbningarna i förrgår mellan Libanon och Israel gick Hizbollahledaren Nasrallah ut och anklagade Irsael för att ligga bakom mordet på Hariri. Bevis, sa han, kommer på måndag! Till dess får man betrakta detta provokativa utspel som en allt svagare aktörs desperata klängande vid ett obefintligt halmstrå. När Nasrallah uppgav att ”visdom och lojalitet” höll Hizbollah tillbaka denna gång skönjde man något alldeles nytt mellan raderna: ett stänk av rädsla.