Ukraina ligger inte i Ryssland
Kanske blir det annorlunda om krisen fördjupas. Men den som minns dramatiken 2004, de "orangea" krafternas oförmåga att hålla ihop och risken för politiskt sammanbrott före nyvalet i september 2007 förvånas lätt när ännu en kris möts av så avspända reaktioner. För att hitta en förklaring måste man följa två inbördes helt olika tankespår.
Å ena sidan är det uppenbart att landets politiker inte är i stånd att regera landet - i alla fall inte i den normala betydelsen av begreppet regera. Ingen blir överraskad av ännu en kris och ingen väntar sig att lösningen - om det blir en lösning - ska innebära någon verklig förändring.
Å andra sidan är den situation som råder inte så dålig som den kan verka. Inflationen är oroande stor och korruptionen grasserar, men ekonomin växer med 7 procent om året och den ekonomiska och politiska logiken tycks dra landet i riktning mot väst, oavsett hur politikerna missköter sig.
Professor Anders Åslund, bland åtskilligt annat också styrelseordförande för Kiev School of Economics, sammanfattar läget med formuleringen att Ukraina har sämre lagar än Ryssland men bättre styre. Nästan inga av de lagar som behövs för att skapa en modern marknadsekonomi kan antas på grund av blockeringarna i parlamentet. Och dessa går utanpå det mesta. En fraktion som vill förhindra ett visst beslut kan helt enkelt ta sig för att låsa in talmannen eller ockupera talarstolen, med resultatet att ingen omröstning kan hållas.
Landet har tre stora partier - president Viktor Jusjtjenkos Vårt Ukraina, premiärminister Julia Tymosjenkos block samt Regionpartiet som leds av tidigare presidentkandidaten och premiärministern Viktor Janukovytj. De två första borde i teorin dra åt samma håll eftersom båda säger sig vara demokratiskt orienterade och västinriktade, medan Janukovytj borde göra motstånd över hela linjen. I verkligheten intrigerar alla tre med varandra i kombinationer som har ytterst lite med sakpolitik och politiska värderingar att göra.
Men den faktiska makten innehas inte av partierna utan av fyra grupper av "oligarker", med bas i landets stålindustri i det mer "ryskorienterade" östra Ukraina. Men detta innebär inte att de skulle motsätta sig en långsiktig orientering mot väst. Tvärtom ligger större möjligheter att agera också på västliga marknader i deras välförstådda egenintresse. En av oligarkerna finansierade en "självständighetskonsert" med Paul McCartney på Maidan i går kväll. Förra året kom Elton John. Sådant tyder knappast på några ambitioner att åter föra in Ukraina under Rysslands dominans.
Politiken fungerar alltså inte, men samtidigt präglas Ukraina av en mångfald och en öppenhet som i dag framstår som den väsentliga vins-ten med revolutionen i december 2004. Peter Chernyshev, vd för det moderna och framgångsrika bryggeriet Slavutych (med nordiska intressen) är själv rysk medborgare men hans jämförelse med Ryssland är, trots de bättre lagarna där, till Ukrainas fördel. Det finns ingen monolitisk stark statsmakt som kan sätta käppar i hjulet för företag som någon makthavare råkar ogilla, man kan få rätt i domstolarna mot kommersiella konkurrenter, television och and-ra massmedier är inte statskontrollerade - allt detta skapar en större säkerhet också för näringslivet.
EU:s berömda "mjuka makt" yttrar sig alltså på ett annat sätt i Ukraina än i andra f d kommuniststater. Om landet till sist kan få ett politiskt system som fungerar så kommer Ukrainas betydelse som kontrast till det allt mer auktoritära Ryssland att bli mycket stor. Men då måste också EU vänja sig vid tanken att även Ukraina en dag kan släppas in i unionen.
Så jobbar vi med nyheter