Ukraina är annorlunda

Ukraina efter revolutionen 2004 har inte utvecklats till något föredöme för den som önskar sig stabila demokratiska förhållanden. Men parlamentsvalet i höstas gick rätt till och vanns av de två partiblock som förknippas med närmande till EU och Nato. I går återbildades den koalitionsregering som tillträdde efter revolutionen.
I grundfrågan, den om närmandet till resten av Europa, slår väljarmajoritetens önskemål alltså igenom, även om de orangefärgades majoritet i parlamentet är knapp. Hur politiken kommer att se ut i övrigt kan man bara spekulera om - den förra orangefärgade koalitionen sprack ju sedan premiärminister Julia Tymosjenko anklagat president Viktor Jusjtjenko för korruption.

Det handlar om de organiserade affärsintressenas och de
s k oligarkernas orimligt stora inflytande i Ukrainas politik. Men medan Rysslands oligarker med hot om deportation till Sibirien tvingas rätta in sig i ledet bakom Putin så är bilden i Ukraina en annan.
Ingen grupp ukrainska oligarker har helt bundits upp till statsapparaten och de som stöder de orangea partierna har ofta diversifierade ekonomiska intressen. Ingen grupp dominerar ekonomi och politik på det sätt som kretsen kring jätteföretaget Gazprom kan göra i Ryssland. Därför erbjuder Ukraina - trots allt - en hoppingivande motbild till situationen i Ryssland.