Det blir svårt att hålla social distans när korridorerna är belagda med patienter, säger Pernilla Idving, undersköterska på Akademiskas ögonavdelning.
– Varenda yta är full med antingen saker eller patienter, säger Sara Nyberg som är sjuksköterska på Akademiskas ögonavdelning.
Verksamheten i sjukhusingång 85 är i en enda röra. Där ryms tre verksamheter på en och samma våning sedan i våras. UNT har tidigare berättat att det uppstått lokalbrist efter en vattenskada på plastikavdelningen i april. Då fick plastiken flytta från de risiga lokalerna på 78–79 och trängas ihop med ögon och öron-näsa-hals. Det funkade när antalet patienter sjönk under covidpandemins första våg. Men nu är det trångt.
– Platsbristen är akut. Alla rum är fulla så patienter läggs i rader genom korridorerna, berättar Sara Nyberg.
Det är stressigt för patienterna som ligger i korridorerna, och trångt för vårdpersonalen som ska ta sig förbi. En patient fick placeras i ett duschrum när platserna i förråd och korridor var slut, berättar Sara Nyberg.
– Duschrummet har inget fönster och ventilationen är dålig. Men sjukhuset tänker att så länge det går in en sjukhussäng så är det en vårdplats, säger hon.
Patienten hade nyligen genomgått en operation och behövde vila innan han kunde skrivas ut. I duschrummet hade man tidigare förvarat pottor och andra vårdartiklar. Men de fick röjas undan när patienten skulle in.
– Lampan tänds av en rörelsesensor när man rör sig i rummet. Så man fick tejpa upp en papptallrik för att täcka för så att ljuset inte tändes varje gång han vände på sig, säger Sara Nyberg.
På våningen är det nu så trångt att man inte kan garantera patientsekretessen, menar Sara Nyberg.
– När det inte finns någonstans att prata ifred för att alla rum upptagna av patienter som inte gått hem ännu och läkarrummet är upptaget måste man ta den sortens samtal i korridoren. Då kan inte sekretess garanteras, säger hon.
Dessutom måste de brottas med det ständiga pusslet som trängseln medför samtidigt som de tar hand om patienterna som vanligt, berättar Pernilla Idving som är undersköterska på ögonavdelningen.
– Vi får färre och färre lokaler. Man blir lite tokig, och det blir svårt att hålla social distans när korridorerna är belagda med patienter, säger Pernilla Idving.
Och nu har ett beslut fattats om att trängseln på våningen blir kvar – i flera år.
– Det senaste vi hört var att vi kan bli kvar i arton till tjugofyra månader. Många har redan sagt upp sig på avdelningen. Det är lätt att bli uppgiven av att arbetsmiljön hela tiden blir sämre på ögonavdelningen, berättar Pernilla Idving.
Biträdande sjukhusdirektören berättar att man sökt alternativa lokaler, men utan att lyckats.
– De här lokalerna är inte byggda för tre verksamheter, så det här var en akut lösning i våras. Men akut låter mer som en vecka snarare än något som ska gälla i två år, säger Hans-Olov Hellström.
Varför har ni då förlängt nödlösningen?
– Vi hittade ingen annan lösning, vi gör allt vi kan.
Hur ser du på att personal slutar?
– Tyvärr finns alltid en risk att personal slutar. Det är många faktorer som bidrar till om man trivs och stannar, eller inte. Den fysiska arbetsmiljön är en viktig faktor och vi strävar efter att vara en attraktiv arbetsgivare.
Nu har man gjort det bästa av en dålig situation, menar han.
– Alternativet är att lägga ner verksamheten, och det blir ingen nöjd av heller, säger Hans-Olov Hellström.