Föraren som blev attackerad natten mot måndag fick skärskador i ena armen och fördes till sjukhus. Det var andra gången på kort tid som en chaufför råkat ut för våld eller hot på jobbet. Några dagar tidigare hade en förare slagits blodig av en passagerare på en stadsbuss.
Efter händelserna planerar bussförarnas ombud inom fackförbundet Kommunal att ha ett möte om hur de vill säkra arbetsmiljön för bussförarna i Uppsala.
– Vi skulle gärna se att vi slapp viseringsskyldigheten, alltså kravet från UL att påpeka när någon reser utan giltig biljett. Just det triggar nämligen igång en hel del av de hotfulla situationerna, säger Susanne Ehn, förare och skyddsombud på Gamla Uppsala Buss.
Hon har kört buss i 15 år och lärt sig att behålla lugnet när situationerna eskalerar. Alla förare får gå en utbildning i så kallat lågaffektivt bemötande innan de sätter sig bakom ratten för första gången.
Susanne Ehn tycker att antalet hotfulla situationer blivit färre de senaste åren. Det lugnade ner sig i och med pandemin, är hennes bild.
Den bekräftas av hennes chefer, trafikchefen Eva Pettersson och HR-chefen Maja Gavin.
– Före pandemin var det en period av en hel del bråk och stök. Det går lite i trender. Men för några år sedan sattes kameror upp i bussarna och det fick en avskräckande effekt, säger Eva Pettersson.
Enligt Eva Pettersson och Maja Gavin är tillbuden ofta drogrelaterade. Påpekandet om att biljett saknas är en vanlig orsak till att bråk uppstår.
– Idag ingår det i vårt uppdrag att upplysa resenärerna i de fall de har ogiltigt färdbevis och att de riskerar extra avgift i en biljettkontroll. Biljettkontrollanterna är däremot UL:s ansvar.
– Det är ju naturligtvis förskräckligt och oacceptabelt när situationer med hot och våld uppstår, men de allra flesta som åker buss är snälla och trevliga människor, säger Eva Pettersson.
De två förarna som råkat illa ut den senaste tiden är anställda av GUB och arbetsgivaren vidtog omgående åtgärder.
– Förare som råkar illa ut blir genast uttagna ur tjänst, vare sig de vill eller inte. Vi har lärt oss med tiden att många vill fortsätta köra, men att chocken kommer i efterhand, säger Maja Gavin.
Vilka åtgärder som vidtas, i form av samtalsstöd och sjukskrivningstid, varierar med både händelsen och personen som utsatts för våld eller hot.
Bussföraren Stefan Granath har jobbat sedan 2015 och den här tisdagsmorgonen kör han linje 4 mellan Gottsunda och Årsta. Ovanför honom och på olika platser i bussen syns kamerorna.
– De hjälper väl mest polisen att identifiera personer när det väl har hänt något. Men det är såklart en extra trygghet att ha dem där, det är nog lite avskräckande, säger han.
Stefan Granath kände inte förarna som nyligen attackerades, men han berörs ändå.
– Det är oacceptabelt att en kollega attackeras. Det här är vår arbetsplats. Man är ju ganska utsatt som förare då man sitter ensam där framme, men det är väldigt ovanligt att vi utsätts för oprovocerat våld. Oftast handlar det om bråk och tjafs, där det gäller att dämpa stämningen och inte trigga igång något.
Stefan Granath berättar att han själv aldrig hamnat i någon hotfull situation som förare, och han känner sig fortsatt trygg, även efter senaste veckans incidenter.
– Jag har alltid känt mig trygg på jobbet, skarpt läge är skarpt läge, men jag har sluppit det än så länge. Personligen känner jag mig fortfarande trygg, men jag kan inte svara för hur andra känner sig efter det som hänt.
Skyddet kring bussförarna har stärkts med tiden och i dag finns det förutom kameror och larm, även gps som visar trafikledningen var bussen befinner sig.
Men skyddsombudet Susanne Ehn ser gärna lite mer åtgärder.
– Förutom att slopa kravet på att informera om ogiltiga biljetter diskuterar vi om man ska ha barriärer runt förarna, en typ av skyddsglas. Det kommer vi ta upp när vi har vår arbetsplatsträff nästa vecka, säger hon.
Susanne Ehn upplever att lättkränktheten ökat i samhället och att otryggheten bakom bussratten ökat, om än marginellt.
– Man får utveckla en egen teknik och tänka på vad man säger.
Hon får frågan om vad det värsta är som hon råkat ut för under sina 15 år som förare och tänker en stund.
– Det är nog när jag blev spottad på, men olika former av hotelser är ju vanligt. Jag har klarat mig ganska bra ändå och det har jag all tid och erfarenhet att tacka för, säger Susanne Ehn.