Theodor "The" Svedberg är en av få svenska Nobelpristagare i kemi. Han påbörjade sina studier vid Uppsala universitet 1904 och erhöll en personlig proffesur i fysikalisk kemi 1912. Men inte nog med det: 1926 vann han Nobelpriset för sina upptäckter rörande dispersa system – det vill säga lösningar av molekyler med olika storlek. Han studerade dessa partiklar med hjälp av sin egna uppfinning ultracentrifugen.
– Han behövde ett sätt för att få en tydligare separering av molekylerna. Då började han tänka att man kunde snurra runt dem och började bygga ultracentrifugen. Genom ultracentrifugen fick han mer kött på benen till forskningen, säger Mikael Pettersson, forskningsingenjör vid The Svedberg-laboratoriet.
I gamla Kemikum – som ligger vid Engelska parken i Uppsala – finns det laboratorium där The Svedberg utvecklade ultracentrifugen bevarat. Rummet ligger i källaren och är vanligtvis inte öppet för allmänheten. Vi går in i det vanligtvis låsta laboratoriet och det första som slår en är att det doftar litegrann som i en gammal verkstad.
– Det är väldigt anonymt här, de som vet om att det finns är nog initierade kemister som håller på med ultracentrifugforskning och museéfolk på Gustavianum – annars är det nog inte så många som känner till labbet, säger Mikael Pettersson.
Längst bak i rummet står hjärtat av anordningen – nämligen centrifugen. Hela schabraket påminner om en maskin som hör hemma i ett gammalt pannrum. På en annan vägg i rummet finns en svart kontrollpanel med olika mätare och reglage. Det finns även mängder av ritningar som sparats sen The Svedbergs tid.
– Det är fascinerande att allt fortfarande finns kvar och att det var en så betydande del av hans forskning. Sedan att man med hjälp av utrustningen här – lite pumpar, olja och en rotor – fick allt att fungera så bra är anmärkningsvärt.
Ultracentrifuger används än i dag inom forskningsvärlden. Men The Svedbergs version från 1920-talet skiljer sig från de moderna maskinerna.
– Med hjälp av en elmotor pressas olja via ledningar in i själva ultracentrifugen. Ultracentrifugen är ett block och inuti det sitter en rotor och det är den man sätter fart på med hjälp av oljetrycket. Det finns två behållare med vätska i som fästs i rotorn. När den snurrar runt separeras molekylerna. Detta studeras genom en kamera som sitter vid sidan av centrifugen, avslutar Mikael Pettersson.