När solen gått ner på lördagskvällen vilade Uppsala gamla kyrkogård i ett nära nog kompakt mörker. Skuggorna i mörkret från de många besökarna skapade en suggestiv upplevelse.
De största promenadstråken kantades av marschaller medan myriader av ljuspunkter syntes på gravarna från långt avstånd.
En av dem som kommit för att hedra de döda var Carin Åström. Hon satte ljus på sin makes och sina föräldrars gravplatser.
– Allhelgona är en bra helg på det sättet att många kommer iväg till sina anhörigas gravar då, sa hon.
Det var en vindstilla kväll vilket Carin Åström uppskattade mycket eftersom hon menade att det skapade extra fin stämning.
Vid Gamla kapellet flammade en eld som spred väldoftande rök från de brinnande vedträna.
Vid en del gravar, där människor begravts för mycket länge sedan, saknades det helt ljus. Vid andra gravar var det desto mer upplyst och på en av dem stod 25 gravljus, formerade som ett hjärta.
Den kanske mest storslagna upplevelsen gick att hitta vid minneslunden på kyrkogårdens nya del där tusentals brinnande gravlyktor bildade en lång, lysande flod.
– Det är så vackert, utbrast Helena Bosell Olsson som kommit till platsen för att tända ljus och visa barnen hur högtiden firas.
Alla helgons dag firades helt enligt traditionen på Uppsala gamla kyrkogård.
Men på ett ställe hade det faktiskt smygit sig in en nymodighet. Det rörde sig om en gravsten som någon draperat med en ljusslinga där ett trettiotal lampor glimmade – med hjälp av ström från batterier.