Det råder trängsel på stigen genom den annars så stillsamma skogsdungen mellan Kvarnbo och Hågaby utanför Uppsala. Överallt på marken mellan träden står marschaller och lyser upp i novembermörkret, och den som lyssnar noga kan höra musik och körsång längs vandringen kring Kvarnbofallet.
Auri Zimmermann går lyktvandringen med döttrarna Malin, Liv och Ida, som alla är elever på Waldorfskolan i Hågaby och har tillverkat sina egna lyktor. Traditionen med lyktvandring i november startades av Waldorfskolan. Bakgrunden är legenden om Sankt Martin, vördad som helgon inom katolska kyrkan, som av barmhärtighet gav hälften av sin mantel till en tiggare, berättar Auri Zimmermann.
– Ljusen i mörkret symboliserar värme och medmänsklighet. Och det är så vackert!
Dottern Liv Zimmermann håller med.
– När man tittar ner mot alla lyktorna vid ån ser det ut som en liten stad, säger hon.
På bron över Hågaån står Lisa Simm med dottern Signe.
– Det är verkligen mäktigt med ljusen, och körsången får man inte missa. Men vi gick hit en stund innan den gemensamma vandringen för att slippa den värsta trängseln, säger Lisa Simm som har varit med flera år och vet hur mycket folk det kan bli.
Lyktvandringen lades ner av Waldorfskolan 2011 men återupplivades i fjol av två tidigare elever och hade då mer än 2 000 besökare enligt arrangörerna. I år arrangeras vandringen av Kulturhjältarna i samarbete med Uppsala Waldorfskola och kampanjen Hjärnkoll.
– Vi känner att den här traditionen måste hållas vid liv. Det är trevligt, stämningsfullt och vackert och kan uppskattas av människor i alla åldrar, säger Kent Wennman på Kulturhjältarna.