Alla var fiskhandlare i Nils-Gunnars familj. När han föddes i Norrköping sade hans pappa att om Gud ville ha honom skulle han göra honom till predikant. När Nils-Gunnar såg ungdomspastorerna under söndagsskolan blev han förälskad i deras fina arbete. Och på den vägen var det.
– This is my brit, not your brit.
Skämtet baserat på makans namn Maj Britt har Nils-Gunnar Lönngren hunnit dra oräkneliga gånger under deras 70 år långa äktenskap. Nils-Gunnar menar är att Maj Britt är hans närmsta person, som alltid får komma först.
Paret sitter bredvid varandra i deras gemensamma lägenhet på äldreboendet. På väggen ovanför sängen hänger bröllopsfotot från 1954 inramat. Intill står deras matchande rullatorer.
– Att förlora sin allra bästa vän? Det går inte, konstaterar Nils-Gunnar Lönngren.
Tanken på att kärleken till Maj Britt skulle ta slut aldrig har slagit honom.
Men siffrorna ser dystra ut. Enligt SCB är den genomsnittliga livslängden för ett äktenskap i Sverige är omkring tolv år – och andelen gifta personer i befolkningen har aldrig under 2000-talet varit så låg.
Kurvan pekar också brant uppåt vad gäller medelåldern hos de som gifter sig. 2023 var den nästan uppe i 35 och 37 år för kvinnor respektive män.
– Kanske är skilsmässa den bästa utvägen för en del. Vi dömer ingen. Det är upp till var och en, poängterar Maj Britt Lönngren.
Men för parets egen del har kärleken alltså aldrig sinat.
Maj Britt Lönngren, född Rosén, växte upp på en gård, Forkabylund, utanför Uppsala, där dörrarna alltid stod öppna. De var fem systrar som utförde allt arbete på gården och därför blev de av byn kallade för "Roséns pojkar".
Det var 72 år sedan Maj Britt Lönngren resten hem till Uppsala för att gå på sin mammas 50-årsfest i Forkarby utanför Uppsala. Nils-Gunnar Lönngren var där för att spela fiol.
– När jag stod där i dörröppningen så hörde jag en röst inom mig. "Det blir han eller ingen" sa den.
Nils-Gunnar Lönngren med fiolen i högsta hugg tänkte något liknande.
– Uppenbarelse var det första ordet från min mun när det gällde Maj Britt, säger han.
Efter det första mötet dröjde det något år tills paret blev ihop. Förhållandet höll de sedan hemligt fram tills förlovningen på vårdagjämningen i mars 1954.
– Nils-Gunnar var ju ungdomspastor, och det såg kanske inte så bra ut att han blivit tillsammans med en ung tjej, förklarar Maj Britt Lönngren.
Att vigseln sedan ägde rum i baptistkyrkan på Bangårdsgatan annandag jul berodde på att de flesta var lediga, även ungdomspastorn som dagen efter fick ta med sig frun till ungdomsläger i fjällen som bröllopsresa.
Bildcollage från familjen Lönngren till järn-bröllopsdagen i december. Den firades på restaurang i Stockholm, där en av parets fyra döttrar bor.
När paret nu blickar tillbaka på ett liv tillsammans har mycket hänt. De har inte längre dass ute på gården eller bor så spartanskt att lägenheten kan kallas för "ett kök och två garderober", vilket kännetecknade en av deras första lägenheter. De har nu omkring 20 barnbarnsbarn. De har genom åren fått möjlighet att tända lampor, mikrat mat och skickat sms.
De har också rest genom krigshärjade Tyskland, hjälpt judar till Israel från förföljelse i Ryssland, engagerat sig i flyktingkrisen och sett hur ungdomar numera deltar i gängkrig, snarare än i en skidresa med församlingen.
Makarna Lönngren kommer från Uppsala respektive Norrköping. På grund av Nils-Gunnars arbete som ungdomspastor flyttade de runt i Sverige mellan bland annat Stockholm, Rättvik, Malmö och Örebro. De har även bott och jobbat i Spanien och Israel.
I relationen har dock inget ändrats.
– Vi arbetade båda två så vi hann aldrig bli trötta på varandra. Det var omväxlande tider jämt, berättar Maj Britt Lönngren.
Hon beskriver att nyckeln till en stark och lång kärlek är att man har varsitt jobb som känns meningsfullt och att man tar vara på den tid som blir över, i all enkelhet genom små utflykter, gemensamma intressen och vänner.
– Hjärtat i relationen är också trofastheten, att man alltid kan lita på varandra. Att man är ett team, fortsätter hon.
Det fanns ingen guldsmedbutik i Avesta där Maj Britt, 1954 arbetade som lärare. Därför köptes förlovingsringen i Krylbo där man brukade byta tåg.
Nu har det gått 72 år sedan makarna först såg varandra. Och med ett 93 respektive 94 år långt liv är det förstås en del som går förlorat bland minnena. När de får frågan om vad de minns från sin bröllopsdag tittar Maj Britt Lönngren på sin make.
– Dig. Jag kommer ihåg dig, säger han.