Det har blivit tuffare tider för det unika nationslivet i Uppsala, och nationerna riskerar att hamna i skymundan och bli ett andrahandsval för studenterna. Bakgrunden är att nya kårer tillkommit efter kårobligatoriets borttagande, och att föreningar som samlar studenter inom en viss utbildning vuxit och utvecklat sina verksamheter. De här konkurrerar i dag om de sociala aktiviteter som nationerna erbjuder, och om studenternas tid och engagemang.
Den här bilden framförs i två skrivelser till Uppsala universitets rektor Eva Åkesson, underskrivet av samtliga nationers inspektorer, det vill säga nationernas senior överhuvuden - ofta professorer, och Kuratorskonventet som är nationernas eget samlingsorgan . I brevet beskrivs också att de tuffare kraven och villkoren för nationerna lett till ökad ohälsa och till och med utbrändhet hos studenter som engagerar sig på heltid under en period på sin nation.
Filip Dumanski är ordförande för Kuratorskonventet. Idag ser sig studenter oftare som gäster på nationen och inte som en viktig del av själva verksamheten, som dem som bär upp den.
– Nationerna är fortfarande den självklara platsen för att umgås med sina kompisar från sin kår eller förening, men man funderar kanske inte över hur ölen kan vara så billig eller att det faktiskt krävs personal bakom bardisken.
Varför tro du att det är så?
– Idag finns större fokus på "jaget", men även på gemenskap inom sin fakultet eller sitt program. Förr var nationerna en plats för att umgås över dessa gränser.
Kan samhällsutvecklingen i stort ha påverkat?
– Man har ju sett en minskning av ett aktivt föreningsliv i Sverige överlag idag, så det är inte alls omöjligt.
Filip Dumanski ritar en pyramid för att illustrera hur alla delar av nationslivet, och en aktiv verksamhet, bär upp nationen ekonomiskt. Inte minst krävs god ekonomi för att kunna bevara de 13 nationshusen. I nuläget är husen nationernas största ekonomiska belastning. Filip Dumanski betonar att det alltid är husen man kommer tillbaka till – hur förvaltningen av dem ska kunna finansieras även i framtiden?
Hur fungerar samarbetet mellan Kuratorskonventet, inspektorerna och universitetet?
– Alla är eniga om att det viktigaste steget är en givande dialog mellan alla parter om hur vi ska kunna behålla nationernas värdefulla karaktär, säger Filip Dumanski.
Lars Burman, inspektor för Värmlands nation och överbibliotekarie vid Uppsala universitet, är inne på samma spår. Han menar att sprickan i den så kallade "Uppsalamodellen", uppdelningen mellan kåren som ansvarig för studiebevakningen och nationerna som ansvariga för det studiesociala, måste repareras så att relationen mellan kår och nation blir gynnsam och fungerande igen.
– Idag faller bördorna olika tungt och en del nationer har problem att få ihop det, vilket skapar oro för ett splittrat studentliv. I förlängningen kan det här även bli en fråga om klass eftersom kårerna och föreningarna är sprungna ur program och fakulteter som har andra ekonomiska förutsättningar och möjligheter, men även engagerar olika samhällsklasser.
I breven till rektor lyfts också oron för att ett mer fragmenterat och ämnesuppdelat studentliv leder till uppdelning mellan ekonomiskt resurssvaga och resursstarka studenter och grupperingar.
Vad behöver göras nu?
– Vi behöver en plan för hur vi ska tänka, bygga långsiktigt och undvika onödiga konflikter. Framför allt är det oerhört viktigt att alla 13 nationer står enade och gemensamt arbetar för en stabil och hållbar nationsverksamhet.
Vad kan varje enskild student göra?
– Aldrig ta nationerna för givna. Studentmakt kräver studentengagemang, säger Lars Burman.