Trygghet på olika sätt

Nu för tiden finns särskilda trygghetsnummer att ringa för dem som inte vill störa sina kompisars nattsömn. Det är bara ett av många exempel på förändringar som kan göra underverk för den upplevda tryggheten. Fler poliser är inte den enda vägen mot medborgare som känner sig säkrare.

Varje år sedan 2006 genomför Brottsförebyggande rådet (Brå) sin nationella trygghetsundersökning. 14 000 personer intervjuas om upplevd trygghet, utsatthet för brott och förtroende för rättsväsendet. Sedan undersökningarna inleddes har tryggheten ökat - andelen som uppger att det känner sig trygga när de vistas ute sena kvällar uppgår nu till 84 procent. Journummer som det ovan, belysning i parker och en trygghetsmedveten stadsplanering har gjort sitt till.
Men det finns en otrygghet som bara kan minskas om förtroendet för rättsväsendet förbättras. Fler poliser kan vara en väg dit, att också små brott klaras upp en annan. Den ökade trygghet som Brå rapporterar om är nämligen ojämnt fördelad. I storstadsregioner och hyreshusområden känner sig invånarna inte lika trygga. Och det finns all anledning att utgå från att detta inte är någonting som bara förbättrad gatubelysning kan förändra.
Ett halvår efter de tumultartade nätterna i Gottsunda ser många av de boende positivt på utvecklingen, men hoppfullheten är inte skapad ur intet. Antalet ideella arbetare och närpoliser har blivit betydligt fler. Och till UNT är Roger Hellström, ansvarig för polisens Gottsundasatsning, tydlig med att de "behöver vara kvar ett bra tag för att se till att det nya lugnet blir stabilt".

Det finns ingen anledning att ifrågasätta Hellströms bedömning. Frågan är bara varför det krävdes nattliga kravaller för att öka antalet poliser. Den otrygghet som många upplever i Gottsunda och liknande områden fanns även innan augusti. Den oron borde ha tagits på allvar tidigare - med en ökad närvaro av kvarterspolis. Fler poliser är inte den enda vägen till ett tryggare samhälle, men det är inte heller telefonnummer och gatubelysning.