Vid ett-tiden en onsdagsnatt i början av september kommer ett SOS-alarm om ett hjärtstopp på en adress i Gränbyområdet i Uppsala. Polisen rycker ut på larmet, men snart står det klart att det är något helt annat som har hänt. En kvinna i 60-årsåldern har blivit beskjuten i sitt eget hem, och hon dör den där natten av sina skador. Mordet tros vara en hämnd mot hennes gängkriminella son som befinner sig i Turkiet.
I en annan del av Sverige har oron ökat det senaste halvåret kring en 15-årig kille. Enligt uppgifter har han varit känd hos Socialtjänsten sedan tidig ålder för att bland annat ha använt droger, men den senaste tiden har hans beteende och umgänge förändrats. Han uteblir från sina samtalstider och uppges helt sakna motivation för Socialtjänstens insatser. Oron rör bland annat hans umgänge.
15-åringen bor många mil från Uppsala och har inga kända kopplingar hit. Men efter den där natten när Uppsala skakas av ett mord så är det han och en 19-åring som grips av polisen. Från att tidigare bara ha dömts för småbrott tillbringar båda killarna nu sina dagar i varsin häktescell, misstänkta på sannolika skäl för mord.
***
Gemenskap, pengar, vapen och status. Det finns en lockelse i de kriminella miljöerna. Och det finns flera drivkrafter bakom att de unga killarna tar på sig uppdragen, menar kriminologen Manne Gerell.
– Det handlar om att få bli en del av något, eller att få bli någon. Det är mycket status att gå från att vara småkriminell till att skjuta någon.
Gängkriminella anlitar medvetet unga till att utföra dåden. Och numera händer det också att barnen själva söker sig till uppdragen – polismästaren Carin Götblad berättade nyligen i en artikel i UNT att det förekommit att 13-åringar hört av sig och erbjudit sig att mörda gratis.
15-åringen och 19-åringen som misstänks för Gränbymordet är en del i en tydlig trend.
***
Hösten 2022 skickar en orolig mamma i Västsverige in en anmälan till Socialtjänsten. Hon bekymras av sonens skolgång och att han använder narkotika, men under året som följer blir det värre. Sonen döms för misshandel och är involverad i en biljakt. Polisen gör flera orosanmälningar som bland annat rör att han umgås med nätverkskriminella.
I augusti i år omhändertas han och placeras på ett öppet HVB-hem – men bara ett dygn efter att han kommit dit sticker han därifrån.
Några dagar senare dyker han upp i Gottsunda i Uppsala. Han grips under ett stort polispådrag, där polisen beslagtar både vapen och sprängmedel. Nu sitter 16-åringen häktad misstänkt bland annat för mordförberedelser.
En liknande utveckling syns hos en 17-åring från Stockholmsområdet. Det är julikväll och fortfarande ljust ute när polisen drar igång den stora insatsen i Bäcklösa i Uppsala, som slutar med att 17-åringen och en annan tonåring grips. Månaderna före hade polisens oro vuxit: de såg att 17-åringen hade kopplingar till nätverkskriminella och orosanmälde flera gånger till Socialtjänsten.
***
Trots anmälningarna från polisen, föräldrarnas oro och olika insatser från Socialtjänsten så har killarna hamnat i gängvåldets frontlinje – från att ha begått småbrott i sina hemstäder står de plötsligt beväpnade i en främmande stad. Åtminstone ett tiotal tonåringar är häktade misstänkta för brott kopplade till våldsvågen i Uppsala sedan sommaren.
Michael Tärnfalk, forskare i socialt arbete vid Uppsala universitet, är krass: Socialtjänsten är inte rustad för att hantera den här sortens grova kriminalitet.
– Det är min absoluta uppfattning. De har ungdomarna verkar ha ett eget driv i de kriminella miljöerna, det är väldigt svårt att få ett riktigt grepp om dem.
Och när det inte finns någon drivkraft att ta sig ur kriminaliteten blir Socialtjänstens insatser verkningslösa, menar han.
– Att det sätts in insatser är inte detsamma som att rätt insatser sätts in. Det är inte helt ovanligt att föräldrar och unga säger att de går med på saker, inte för att de är intresserade utan för att bli av med socialsekreteraren. Och många ungar är slipade i att lura andra.
I det korta perspektivet är han inte optimistisk kring att utvecklingen ska vända.
– Vi får se vad regeringens lagändringar och möjligheter till inlåsning leder till. Men man kan inte bygga ett samhälle enbart på repressiva insatser, vi måste ha behandlande insatser som motvikt. De som låses in ska ut någon gång också. Då landar vi återigen i Socialtjänsten.