Trösta rätt

Om vi vuxna slog oss lika ofta som ett barn skulle vi ständigt vara sjukskrivna. För barn räcker det oftast med en tröstande kram eller att man blåser på det onda för att de ska vara på banan igen. Och tröst känns lika grundläggande som att ge sitt barn mat när det är hungrigt.
Den som har en treåring vet dock att det finns mycket man kan bli tröstlöst ledsen över. En bil man inte får, snön som föll i fjol eller att man inte får klubba till frukost. Som förälder är det lätt att bryta ihop och höra sig själv säga "du gråter ju för vad som helst. Sluta, jag blir galen!"

Det är ord man snabbt ångrar. När man lugnat ner sig minns man att man läst att barn som inte får tröst blir otrygga som vuxna och skuldkänslorna kommer.
- Det är viktigt med tröst, men den kan se olika ut. Som föräldrar vet vi vad våra barn tål. Ibland behöver de sitta i knäet och få tröst, andra gånger räcker det att säga att jag såg vad som hände, men upp och hoppa det här går bra, säger psykologen Pia Risholm Mothander.
Hejdlös gråt efter en utebliven godisfrukost behöver kanske också bearbetas.
- Det är viktigt att försöka sätta sig in i barnets situation och förstå vad gråten står för. Gråter det över en utebliven godisfrukost tänker jag att det beror på något annat. Kanske har de upptäckt att de måste bli just så förtvivlade för att få den uppmärksamhet de vill.

Det gäller också att vara lyhörd för vad barnet behöver i stunden. Hon tar exemplet med föräldrar som tröstar och tröstar sina barn som ska få en spruta.
- Då gäller det ju mer att stödja barnet och säga att man måste ta sprutan, att det kommer att göra lite ont men bli bra efteråt.
Stress och trötta barn är en perfekt grogrund för tröstlösa barn och ilskna föräldrar. För att snabbt komma upp på banan igen och vidare mot nästa mål har det blivit populärt med avledning. En metod som Pia Risholm Mothander är tveksam till.
- Det kan ibland vara bra, men då är det väldigt viktigt att man samtidigt visar att man förstår att barnen är ledsna. Om man bara avleder så ignorerar man deras känslor och det lika illa som att skicka upp dem på rummen.

Sedan är det förstås på sin plats att vi vuxna frågor oss varför vi blir så arga på barn som "bara gråter". Efteråt inser man att barnen egentligen behövde tröst.
Det händer alla, det viktiga då är att reparera skadan. Prata med barnen och förklara varför du blev arg. Be om ursäkt.
- Barnet ska dock inte be oss om ursäkt, utan det är vi som ska säga om vi gjort något dumt. Det är heller aldrig barnens uppgift att trösta oss vuxna. De är vi som ska trösta dem.