Vad gjorde du när du fick höra om mordet?
– På eftermiddagen hade jag varit med barnen i Gottsundabadet. Och efter att vi hade lagt barnen satt jag och min man och lyssnade på musik. Omkring klockan tolv ringer telefonen och någon som inte presenterade sig frågade hur jag ville kommentera Olof Palmes död. Jag trodde att det var någon fredagsgalning som ringde. Så jag bad att få ringa tillbaka och när jag ringde numret jag fått visade det sig att det var TT. Jag fick samma fråga igen och blev så chockerad att jag började gråta. Då bad de om ursäkt för att de varit så bryska.
Pratade du med några andra i regeringen?
– Jag satt även i partiets verkställande utskott. Och efter samtalet med TT ringde jag runt till flera personer i partistyrelsen och regeringen och beställde en taxi till Stockholm. Jag var en av de första som kom till regeringskansliet i Rosenbad och det var en samling sorgsna personer som samlades för att hantera situationen. Vi hade ett informellt möte klockan 3 på natten och det var då vi övertalade Ingvar Carlsson att stå till förfogande som nästa partiledare och statsminister.
Var det självklart att det skulle bli Ingvar Carlsson?
– Det var helt självklart. Det fanns ingen annan som vi övervägde.
Vad hände sedan?
– Tidigt på morgonen åkte jag hem till Uppsala för att jag var tvungen att ordna för mina barn under dagen. Min man var pressekreterare på partikansliet och vi var tvungna att jobba båda två. Jag fick åka hem i en säkerhetsbil med två beväpnade säkerhetsvakter. Det sattes upp säkerhetsarrangemang både hemma i lägenheten och vid vår sommarstuga i Öregrund.
Hur påverkades arbetet efter mordet?
– Det blev säkerhetsregler av ett slag som det inte funnits tidigare på regeringskansliet. Och det var en stor försämring för oss alla. Det hade varit öppet och fritt fram till dess. När Tage Erlander var statsminister var det bara att gå in på hans rum om man ville prata med honom. Nu satt det vakter i flera varv utanför Ingvar Carlssons rum. Det var låsta dörrar som måste öppnas inifrån av vakter.
Var du orolig för din egen säkerhet?
– Jag hade en hög hotbild. Jag var energiminister och hade hand om kärnkraftsfrågan, och fick ta emot hot av de allra värsta slag. Men jag reagerar inte genom att bli rädd. Jag sträcker på mig inför hot. Det ska inte gå att skrämma mig till underkastelse. Det var ett sätt att försvara demokratin.