Tro, hopp och jubileum
Sju frågor till Boel Hössjer Sundman, redaktör för en ny bok om kvinnliga präster samt engagerad i en utställning i Domkyrkan inför 50-års-jubiléet av kvinnlig prästvigning.
50 år med kvinnliga präster firas i Domkyrkan med en jubileumsmässa i morgon lördag samt med en utställning om kvinnliga prästers upplevelser, som Boel Hössjer Sundman tagit fram.
Foto: Robert Johansson
- Jag är ju präst själv. Och jag har länge tyckt det varit viktigt att veta vad som ledde fram till att kyrkan tog detta viktiga beslut för 50 år sedan och inte minst hur har de kvinnliga prästerna haft det.
Så hur har de haft det?
- De flesta som vi mötte när vi gjorde boken älskar sitt yrke. De har fått mycket stöd i församlingarna, men också mött svek från främst manliga kolleger och till viss del från kyrkans ledning.
Hur tycker du själv det är att vara kvinnlig präst?
- Visst har jag varit med om diskriminerande händelser, i alla fall tidigare. Men jag vet inte om det beror på att jag är kvinnlig präst eller på att jag är kvinna - härskartekniker finns ju överallt. Mest är det ett fantastiskt yrke. Tänk att det finns ett sådan förtroende för präster, att många människor känner att de för en präst kan berätta både det som är stort och svårt.
Kan det förtroendet ibland kännas jobbigt?
- Neej ... det tycker jag nog inte. Men det är viktigt att man som präst själv har någon att prata med. För att kunna hjälpa andra måste man själv må bra.
När är du inte präst?
- Präst är man väl egentligen alltid. Men när jag står och hejar på barnen på deras handbollsmatcher känner jag mig inte så prästig, faktiskt.
Är du en handbollsmorsa som skriker halsen av dig?
- Nej, men jag är väldigt peppande. Jag är tränare för ett av mina barns handbollslag och det är jättekul. För mig som tränare är det viktigt att det inte blir någon slags elitsatsning nu när de bara är elva år.
Vad skulle du jobbat med om du inte blivit präst?
- Kläddesigner, tror jag, för tyger och mönster är en av mina stora passioner. Jag sydde min disputationsklänning till exempel. Jag har också sytt några brudklänningar till folk jag känner. Jag sydde faktiskt min svägerskas klänning - och sedan vigde jag henne.
Boel Hössjer Sundman
Ålder: 39.
Bor: Sunnersta.
Yrke: Präst, jobbar just nu på svenska kyrkans kansli i Uppsala.
Familj: Man och två barn.
Gör när ingen ser: Tittar på filmen Notting Hill. Jag kopplar av bra till den.
Aktuell: Delaktig i 50-årsjubiléet av kvinnlig prästvigning - i morgon lördag är det prick 50 år sedan beslutet togs.
Tre favoritplatser i Uppsala
Vårdsätra skog. Vi brukar ta med matsäck och cykla dit hela familjen. När man kommer in bland de hundraåriga tallarna är det som att komma in i en annan värld.
Drottninggatan, biten mellan Carolinabacken och ån. Det är en vanlig ouppsnoffsad gata med härlig känsla, trevliga kaféer och mysiga affärer.
Domkyrkan. En helt fantastisk plats där det finns mycket att upptäcka, till exempel Mariaskulpturen längst fram. Henne kan man gå och prata med, hon ser ut som en av oss.
Ålder: 39.
Bor: Sunnersta.
Yrke: Präst, jobbar just nu på svenska kyrkans kansli i Uppsala.
Familj: Man och två barn.
Gör när ingen ser: Tittar på filmen Notting Hill. Jag kopplar av bra till den.
Aktuell: Delaktig i 50-årsjubiléet av kvinnlig prästvigning - i morgon lördag är det prick 50 år sedan beslutet togs.
Tre favoritplatser i Uppsala
Vårdsätra skog. Vi brukar ta med matsäck och cykla dit hela familjen. När man kommer in bland de hundraåriga tallarna är det som att komma in i en annan värld.
Drottninggatan, biten mellan Carolinabacken och ån. Det är en vanlig ouppsnoffsad gata med härlig känsla, trevliga kaféer och mysiga affärer.
Domkyrkan. En helt fantastisk plats där det finns mycket att upptäcka, till exempel Mariaskulpturen längst fram. Henne kan man gå och prata med, hon ser ut som en av oss.
Så jobbar vi med nyheter