– För stenskvättor och flera andra fågelarter är det jätteviktigt att det finns ett varierat jordbruk som innefattar betade hagar där kan finna föda, säger Debora Arlt.
Stenskvättor bygger bon i ihåligheter, till exempel i stenrösen, övergivna kaninhål eller under tegelpannor på lador i jordbrukslandskapet.
Bortsett från när de långflyger till och från sina häckningsplatser tillbringar stenskvättor den mesta tiden på marken, helst med sparsam vegetation där de har lätt att knata omkring och hitta föda. De undviker åkrar där grödorna växt sig höga och de håller sig borta från skogsmarker.
– Att betesdriften inom jordbruket har minskat är förmodligen en faktor som bidragit till att stenskvättorna har minskat i antal i södra Sverige. Å andra sidan har hästgårdarna blivit fler. Hästhagar är ett okej alternativ för stenskvättor, men de är ofta för hårt betade för flera andra fågelarter knutna till jordbrukslandskapet, säger Debora Arlt.
I sina studier av stenskvättorna på Uppsalaslätten har forskarna visat att fåglar som häckar i sådana bra miljöer i anslutning till betesmarker och gårdar får i genomsnitt nästan två fler flygfärdiga ungar än fåglar i miljöer där markvegetationen växer sig hög.
Stenskvättor sjunger varken särskilt vackert eller särskilt mycket. När Debora Arlt visar runt i hagarna kring Linnés Hammarby hörs visserligen massor av fågelkvitter, men inget som kommer från en stenskvätta.
– Det krävs ett tränat öra för att höra när det är en stenskvätta som sjunger, säger Debora Arlt.