Hum tere bin. Ab reh nahi sakte. Kärleksförklaringen i en av Bollywoods senaste hits hörs från en avlägsen högtalare. Kvinnor i olika åldrar trängs framför glittrande tyger, nötter och små prinsessklänningar. Det är torsdagsmarknad i Seelampur i nordvästra Delhi. Poorva Shahs roströda sari, jättelika guldörhängen och välsminkade ansikte är svåra att missa i folkmassan. Hon går upp för en smal trappa som leder till ett mörkt kontor där den icke-statliga organisationen Pechan jobbar med HIV- och sexualupplysning. Hit kommer hon varje morgon för att sminka sig och byta om till sari, det indiska klädesplagg som består av ett sex meter långt tyg. Hemma har hon oftast jeans och t-shirt för att slippa kommentarer från grannar.
– De frågar om jag är en kvinna eller man och varför jag ser ut som jag gör, säger Poorva Shah.
Hon är sällan utomhus när det är mörkt, av rädsla för att bli trakasserad. Poorva Shahs föräldrar är döda och sina syskon har hon ingen kontakt med. Hon är en av många indiska transpersoner som lever i en hijragemenskap. Hennes guru är som en mentor och ger andliga riktlinjer över hur hon ska leva och styr också över de uppträdanden som Poorva Shah försörjer sig på. Det är en hinduisk tradition att hijras kan ge välsignelser eller förbannelser och det sker vanligtvis vid dop eller bröllop. Det ger henne en ekonomisk trygghet, men höjdpunkterna är när hennes pojkvän Vinoj hälsar på från Calcutta. Poorva Shah har en stor röd bindi i pannan, röd färg i hårbotten och röd-vit-guldfärgade armband som signalerar att man är gift.
– Vi gjorde en puja hemma hos mig för 3-4 månader sedan, men behöver inte berätta om oss för hela världen.
Den hinduistiska pujan är en ritual eller bön som kan göras vid födslar, giftermål, begravningar eller religiösa högtider. Sanskritmantran reciteras och sötsaker, blommor eller frukt offras. Hijras har alltid varit en levande del av det indiska samhället och förekommer redan i Kamasutra, som är sanskritlitteraturens främsta erotiska verk.
– Vi var väldigt liberala innan ni kom mer era viktorianska ideal, säger Abheena Aher syrligt.
Hon har levt som kvinna i över tio år och är inte den första som påminner mig om britternas inverkan på sexualmoralen i sina forna kolonialländer. Hijras hade fram till britternas intåg år 1756, en betydande roll i samhället och försörjde sig redan då genom att ge spådomar och välsignelser.
Abheena Aher är en av flera transpersoner som jobbar med sexual- och HIV-upplysning. Sjukdomen är utbredd inom gruppen, nästan nio procent av indiska hijras är HIV-positiva. Hon tar emot i ett luftkonditionerat, sterilt kontor och iklädd en glittrande rosa sari och höga klackar.
– Vi diskrimineras överallt i samhället, men framförallt på arbetsmarknaden. Många tvingas tigga eller prostituera sig och allt färre kan försörja sig på välsignelser, säger Abheena Aher.
Hon är vältalig och välutbildad och pratar perfekt engelska, vilket är ovanligt för hijras som sällan tillhör den engelsktalande eliten i Indien.
– Min egen familj försökte kasta ut mig, så jag valde att inte leva ut min sexuella orientering förrän jag kunde försörja mig själv, säger Abheena Aher.
Jag har flera gånger sett henne på tv där hon debatterar transpersoners rättigheter och hon har gjort om sitt hem i Bombay till bostad för personer som är mitt i processen att byta kön.
– Jag ville inte tigga, men visste inte var det fanns för andra försörjningsalternativ för en hijra, säger Abheena Aher och målar upp en skolgång fylld av trakasserier, mobbing och utanförskap.
När hon så småningom började klä sig som kvinna fick hon svårt att åka kollektivt, rickshaw- och taxiförare vägrade helt enkelt att ta hennes körning.
– Det är många som tittar bort när de ser mig på gatan, då det anses ge dålig tur om de ser mig i ögonen, säger hon.
Abheena Aher har inte deltagit i några familjefestligheter sedan hon började klä sig som kvinna, vilket är ett öde hon delar med många hijras. Hennes familj har försökt bota henne genom religiösa ritualer och psykologer. Hon säger att hon efter ett misslyckat självmordsförsök bestämde sig för att börja leva fullt ut och hjälpa andra i samma situation.
– Det blev en vändpunkt för mig.
Hälften av lägenheterna i hennes bostadshus i centrala Delhi uthyrda till transpersoner. Längst ner bor Amitava Sarkar, som liksom Abheena Aher jobbar med sexualupplysning. Hon har nyligen flyttat till Delhi från Calcutta. Lägenheten är sparsamt inredd med en madrass på golvet. Uppförstorade fotografier på hennes föräldrar hänger på de annars tomma cementväggarna. Den rosa smarttelefonen piper och Amitava ler. Det är hennes pojkvän som sms:ar. Amitava Sarkar visar en mobilbild på en ung man i blå t-shirt och solglasögon och berättar att de ska besöka ett tempel tillsammans.
– Många transpersoner blir utnyttjade för sex och pengar, men jag har haft tur och har en fantastisk pojkvän, säger hon.
Hon äter som många andra hijras hormoner, men har inte genomgått en könskorrigering. Det är olagligt i Indien och de som genomförs, görs ofta av personer utan medicinsk utbildning. Ingreppen är farliga och det är omöjligt att veta hur många som dör till följd av dem. Amitava Sarkar drömmer om att kunna samla ihop till att kunna bekosta en ordentlig korrigering i Thailand.
– Mitt sätt och mitt inre är en kvinnas. Jag är en kvinna här, säger Amitava och pekar på sitt huvud, men inte här och pekar på sitt könsorgan.
Högsta domstolens beslut öppnar för att den indiska staten kan möjliggöra lagliga könskorrigeraringar. Trots det tredje könets lagliga status, återinfördes en lag från 1861 som förbjuder samkönat sex i december 2013, trots att samma lag togs bort i juli 2009.
– Det är absurt, samtidigt som vi får en laglig status kriminaliseras det vi gör i sovrummen, säger Abheena Aher.
Indien har precis fått en ny regering som leds av hindunationalistiska BJP, som inte hittills uttalat ett stöd för transpersoners eller sexuella minoriteters rättigheter. Abheena Aher är ändå övertygad om att en stor förändring är på väg.
– Vår lagliga status gör att vi äntligen kan börja driva våra rättigheter på riktigt och samhället måste ta oss på allvar. Nu finns det inget alternativ.