Nåja, sömn och sömn – både invändigt och utvändigt har det rått full aktivitet i kyrkan vid Jumkilsåns branta sänka, en dryg mil nordväst om Uppsala, sedan fukt och mögel tvingade fram stängningen hösten 2016. Samma gissel har det senaste decenniet drabbat en rad landsortskyrkor i Uppland. Församlingarna får gräva djupt i kassan för att bekosta stora och dyrbara renoveringar, även om staten ger sitt bidrag.
I Jumkil fick alla bänkar monteras bort, golvet öppnas och grundläggningen rivas ut innan sanering och nybyggnad kunde ta vid. Utanför kyrkväggarna har marken dränerats och här och var har arkeologerna gjort sina utgrävningar. När hela havet ändå stormade passade man på att genomföra stortvätt av valv och väggar invändigt och förbättra kyrkorummets tillgänglighet och flexibilitet. Kyrkoherde Fredrik Fagerberg konstaterar att nu går församlingen mot ljusare tider, som ett trots mot vintermörkret:
– Efter renoveringen har kyrkorummet blivit bättre anpassat för olika behov och aktiviteter. Nu ser vi verkligen fram emot att få börja använda kyrkan igen, lagom till advent, lucia och jul, säger han.
På söndagen stod så äntligen kyrkoherden åter framför sin församling i kyrkan, tillsammans med andra församlingspräster, musiker, kyrkvärdar och alla de som behövs för en rejäl återinvigning. Solljuset föll in genom sydfönstren, bänkarna fylldes till sista plats och allt började med att biskop Ragnar Persenius slog tre gånger med sin kräkla mot porten, innan dörrarna öppnades, processionen steg in och orgeln brusade.
I sitt invigningstal konstaterade biskopen att kyrkporten i Jumkil nu åter är öppen och hoppades att kyrkan ska ge ljus, trygghet och hopp i en omvärld som ibland är allt annat än trygg och hoppfull. Trumpeter spelade, den särskilda Invigningskören sjöng och barnen bar fram åtta egentillverkade konsekrationskors som komplement till de fyra bevarade kors på kyrkväggarna som stammar från den allra första invigningen, för sisådär 700 år sedan. Korsen var ursprungligen tolv till antalet, lika många som apostlarna, och målades i nya kyrkor under medeltiden för att hålla ondskan borta från kyrkorummet.
I den nyrenoverade kyrkan finns nu också en ny ikon av ikonmålaren Christina Lundström. Motivet, som inte är det vanligaste i ikonbranschen, föreställer Heliga Birgitta och har även Jumkils kyrka i kanten. Man kan undra vad helgonet som mest förknippas med Finsta, långt österut i Uppland, har att göra med Jumkil men det finns förstås en genomtänkt tanke bakom. Strax utanför kyrkan drar Tidernas väg förbi, under det mer byråkratiska namnet länsväg 272, som en gång i tiden var pilgrimsväg till den stora domkyrkan i norska Nidaros.
– Man kan tänka sig att Birgitta färdats den här vägen och att hon då säkert passat på att besöka vår kyrka, säger Fredrik Fagerberg.
Lagom till söndagens öppnande låg också en ny skrift om kyrkans historia färdig för utdelning till gudstjänstbesökarna. Efter den högtidliga invigningen fortsatte festligheterna i god ordning med kyrkkaffe i församlingsgården innan besökarna kunde återvända till kyrkorummet där det visades bildspel från renoveringsarbetet.