Röntgenbilderna ska ge mer kunskaper om reptilarten eonatator, dess släktskap med andra arter inom den stora, sedan länge utdöda kräldjursfamiljen mosasaurier– och kanske också om dagens landlevande ormar härstammar från dessa vattenlevande reptiler.
– För oss paleobiologer är eonatatorfossilet i Uppsala mer värt än Mona Lisa. Genom att på nytt undersöka den här sortens museiföremål kan vi förstå hur livet utvecklats här på jorden, säger forskaren Benjamin Kear entusiastiskt.
Undersökningen görs med digitaliserad direktröntgen, som vanligtvis används inom industrin, och bilderna visas direkt på en datorskärm. Undersökningen avslöjar obarmhärtigt sådant som inte kan ses med blotta ögat, till exempel att eonatators främre skallparti inte är äkta utan en ”förbättring” av gips för att få ett snyggare utställningsföremål.
– Som väl är är det bakre skallpartiet, som vi är särskilt intresserade av, äkta. Det ger bland annat information om eonatator svalde sitt byte på ungefär samma sätt som ormar gör, säger Benjamin Kear.
Fossilet på Evolutionsmuseet hittades av den amerikanske fossiljägaren Charles Sternberg, som sålde det till Uppsalaprofessorn Carl Wiman 1917. Det var det allra första eonatatorfossilet som hittades och används därför som så kallat typfossil i beskrivningar av denna reptilart.