Det framgår av en unik studie vid Akademiska sjukhuset, som publiceras i den välrenommerade facktidskriften Diabetes.
– Resultaten är lovande. Om fler och utvidgade studier visar lika positiva resultat kan denna behandling bli rutin vid typ 1-diabetes, säger Per-Ola Carlsson, professor i medicinsk cellbiologi vid Uppsala universitet och överläkare vid Akademiska sjukhusets endokrin- och diabetessektion.
Vid typ 1-diabetes slår immunsystemet snett, angriper och dödar insulinproducerande celler i bukspottkörteln. När sjukdomen bryter ut har så många insulinproducerande celler förstörts att patienten måste få upprepade dagliga injektioner av insulin.
– När patienten insjuknar brukar dock en relativt stor mängd fungerande insulinproducerande celler fortfarande finnas kvar. Det är dessa kvarvarande celler som vi försöker rädda med en transplantation av så kallade mesenkymala stamceller, säger Per-Ola Carlsson.
Mesenkymala stamceller från benmärgen ger upphov till ben-, brosk- och fettceller, men kan också hämma och förändra immunsystemets reaktion på främmande ämnen.
– I djurmodeller för diabetes har transplantation av mesenkymala stamceller stoppat immunangreppet på de insulinproducerande cellerna, men ingen före oss har prövat om metoden kan fungera också på människor, säger Per-Ola Carlsson.
Studien omfattar 20 vuxna patienter som nyligen insjuknat i typ 1-diabetes. Med slumpens hjälp fördelades de på två grupper. Den ena fick enbart sedvanlig behandling, den andra fick också mesenkymala stamceller. Cellerna till transplantationerna hämtades från patienternas egen benmärg, massförökades i laboratoriet och gavs sedan tillbaka som en infusion i blodet.
Ett år efter insjuknandet genomgick patienterna i båda grupperna tester som visar i vilken mån de fortfarande har celler i bukspottkörteln som klarar av att tillverka insulin när blodsockerhalten stiger. Skillnaderna mellan grupperna var slående.
Patienterna som genomgått transplantationen med mesenkymala stamceller hade efter ett år oförändrad eller till och med något bättre förmåga att tillverka eget insulin. Hos patienterna i kontrollgruppen hade däremot förmågan att tillverka eget insulin försämrats ytterligare.
I båda grupperna fortsatte dock patienterna att behöva injicera insulin. Så vilken är egentligen nyttan av en celltransplantation för att rädda egna insulinproducerande celler om den inte botar sjukdomen och behovet av insulininjektioner ändå finns kvar?
– Förmodligen stor. När det finns en rest av insulinproducerande celler fungerar behandlingen med insulin bättre, svängningarna i blodsockerhalterna blir mindre och risken för skador på blodkärlen till följd av höga blodsockerhalter sjunker, säger Per-Ola Carlsson.
En ny, utvidgad prövning av transplantation av mesenkymala stamceller har just startat vid Akademiska sjukhuset. Också den omfattar vuxna patienter som nyligen insjuknat i typ 1-diabetes. Den stora majoriteten som insjuknar i typ 1-diabetes är dock barn och ungdomar.
– Av etiska skäl väntar vi med att pröva den nya behandlingen på yngre tills dess att vi vet att den är helt säker att använda. Samtidigt talar en del för att en transplantation av mesenkymala stamceller till barn som just insjuknat kan vara än mer effektivt, då yngre individer har en förmåga till nybildning av insulinproducerande celler, säger Per-Ola Carlsson.