– Folk kommer för att träna för ett gott ändamål, inte enbart det personliga välbefinnandet. Det är lite julanda över konceptet. Var och en betalar vad de känner för passet. Intäkterna i dag går till UNHCR, förra helgen gick de till Stadsmissionen, säger Ann, som kör säsongens sista välgörenhetspass 9 januari, då till förmån för WWF. Hon skulle gärna se att andra gym i stan följde i hennes spå
– Att kombinera välgörenhet med träning är en smart idé, säger motionären Anders Falk, som kommit till passet tillsammans med Cilla Lind.
Snart har ett femtontal träningssugna samlats utanför PT-studion på Malma Bergsväg. De flesta kommer från Sunnersta, Trädgårdsstaden eller Kåbo. Stämningen är glad och förväntansfull, och samtalet rör sig bland annat om träningskläder.
– Vad är det för fördelar med kompressionsbyxor? undrar en dam.
– Jag vet inte, jag kör bara med långkallingar, svarar en annan.
– I dag ska vi in i skogen. Det ska bli rolig träning utomhus, en blandning av styrka och kondition förkunnar Ann, och så börjar gruppen röra sig ner mot Hågadalen bärande stadiga träkäppar, boxhandskar och elastiska gummiband i orange och grönt.
Vi stannar till i en vacker öppen skogsglänta omgiven av majestätiska kärnfuror. En ekorre betraktar förvånad gruppen och drar sig smackande högre upp i sitt träd.
Deltagarna har nu börjat värma upp genom att hoppa upp och ner den mjuka, gröna mossan. Uppvärmningsövningarna fortsätter med olika aktiviteter med elastiska gummiband i orange och grönt.
– Och så står vi två och två och försöker dra omkull varandra med gummibanden – samtidigt som ni hoppar på ett ben. Jobba på att få din partner att ramla, instruerar Ann, och hela gruppen brister ut i skratt när hon antyder att den som ätit upp sig under julen nu ligger inne med ett bra viktmotstånd.
Så är det dags för deltagarna att dra på sig boxhandskarna.
– Tryck på ordentligt när ni slår. Det är okej, för det är mycket vaddering i dem. Spänn magen! Och tempo! ropar hon.
Deltagarna blir allt mer skrattlystna och allt rödare om kinderna, och välbefinnandekänslorna är så påtagliga att man nästan kan ta på dem. Stämningen är generös och tillåtande.
– Ajaj, där gjorde sig julålen påmind, stönade Patrik Pettersson, och gruppen skrattar så mycket att ekorren i panik kastar sig till nästa träd.