Tragikomiskt och experimentellt i Kalmars En korridor
När Kalmar nations teatergrupp sätter upp En korridor är det inte regissören som styrt föreställningen. Här har skådespelarnas fantasi fått skapa sina egna karaktärer.
Fredrik Tornström funderar på att ge sig av från korridoren.
Foto: Josefin Lilja
Ida Björkman står som regissör, men har istället för att säga åt skådespelarna vad de ska säga och hur de ska röra sig, uppmuntrat till improvisation.
- De har jobbat stenhårt med sina karaktärer under flera veckor nu och vi har bara gjort en massa improvisationsövningar där karaktärerna fått utvecklas ännu mer, berättar Ida.
Ida Björkman har kommit med grundidén och influerad av grekisk tragedi ville hon också forma denna föreställning till något liknande. Det märks när man ser den. Det är mycket ångest och svärta, dock med en hel del humoristiska inslag. Som student känner man nog väl igen sig. Det är alkoholproblem, prestationsångest, brustna relationer och ensamhet - alla i korridoren har något att tampas med.
- Jag känner igen mig i var och en av karaktärerna, säger Ida Björkman. Det är inte bara ett gäng konstiga människor i den här korridoren, de är på riktigt.
Scenen är uppbyggd som en korridor, publiken ramar in rummet och ibland blir det berörande intimt. Som när tjejen med alkoholproblem kommer nära, stirrar oss i ögonen, viftar med flaskan och frågar om och om igen: "Är det ok? Får jag?"
Vad ska man svara? Kanske är det inte mitt problem.
En korridor har premiär lördag 18 april, Kalmar festsal.
Så jobbar vi med nyheter