Trädgårdsredaktör svag för mjuka former

Strävhåriga taxen Tippa med utvuxen lockig päls och nötbruna ögon viftar på svansen och skäller glatt när vi kommer på besök i den faluröda villan på Högåsvägen 6. Intill tvättmaskinen innanför farstun ligger 21-åriga katten Missan på sin favoritplats och tar sig en tupplur.
- De är mina jobbarkompisar, skojar Karin Görling, som har kontoret i bostaden.

Sedan tio år tillbaka är hon chefredaktör för tidningen Hemträdgården, en faktaspäckad inspiratör för de 32 000 medlemmar som sex gånger om året får tidningen tack vare medlemskapet i Riksförbundet Svensk Trädgård och någon av de 180 lokala trädgårdsföreningarna runt om i landet.
- Tidningen ska fylla en funktion, det är mindre av ouppnåeliga trädgårdsdrömmar och mer av handfast och nyttig kunskap för en bred läsekrets. Jag brukar säga att läsarna får en 400-sidig lärobok om året, berättar Karin Görling och nyper samtidigt bort några skott från pelargonsticklingarna i köksfönstret.
- Vi är några stycken som brukar byta sticklingar med varandra. Det är det som är kul, man får in nya sorter och får lite variation, säger Karin Görling.

När vi går ut i trädgården ser vi att knopparna så smått börjat synas på buskar och träd.
Här och där sticker krokus och snödroppar upp som färgglada utropstecken. Ett lusthus i samma färgskala som boningshuset för tankarna till ljumma sommarkvällar med fågelkvitter och prunkande rabatter.
I Karin Görlings trädgård ryms många olika slags perenner, träd och buskar. I fjol planterade hon benved, ett rönnbärsträd med rosa bär framtagen vid Botaniska trädgården i Uppsala. Ett par meter därifrån finns en jättespaljé för det andra nytillskottet: clematis.
- Jag har nästan inga rosor, vi är liksom inte kompisar. Det är en vacker men stickig blomma. Hellre en massa olika perenna växter, de lockar till sig både fåglar och insekter.

Det före detta trädgårdslandet är just nu i omvandling. Karin Görling insåg att grönsaksodling kräver för mycket tid och satsar i stället på en minismart variant: hon odlar det ätbara i stora träpallar. Man slipper ogräs och hinner med på ett helt annat sätt.
- Jag är ganska bra på att skaffa mig måsten men nu har jag insett att jag måste begränsa mig. Vi är borta så mycket på sommaren och så vill man inte tära på grannarnas snällhet för mycket.

Karin Görling säger att hon inte är speciellt trendkänslig och tänker mer på en helhet som får växa fram och förändras med små ingrepp. Hennes täppa har genomgått olika faser de 30 åren familjen bott i huset.
- Jag imponeras av dem som har en trädgård där allt stämmer när det gäller nivåer på växterna och alla detaljer. Men jag vet ju samtidigt hur mycket arbete som krävs för att nå dit. Och jag tycker att det är viktigt att man också har tid och sitta och njuta av det man åstadkommit.
Själv har hon satsat på mjuka linjer i rabatterna, några är runda och finns placerade mitt på gräsmattan, andra slingrar sig långsmalt längs grusgången och huset.

Just formen och linjerna är a och o i en trädgård, menar Karin Görling. Hon är landskapsarkitekt i botten och ritar oftast upp nya projekt inne i huvudet innan hon tar steget ut i myllan.
- Jag är väldigt svag för mjuka former och täta rabatter där man blandar perenner och buskar. Hittar man bara strukturen kan man experimentera och blanda många olika slags växter.
Inte så lätt alla gånger för den som står med sin spade i jorden framåt vårkanten. Karin Görling tipsar om att ta hjälp av en trädgårdsdesigner.
- De som har kunskap om både växter och design kan vara till stor hjälp att skapa något långsiktigt. Här i Uppsalatrakten kan man odla det mesta bara man satsar på bra växtmaterial.