Sanna Östergren jobbade på Dalbyhemmet i somras och var orolig för de äldre under sin tid där. "Boenden har uttryckligen sagt att de får ångest när vissa i personalen ska hjälpa dem", säger hon.
UNT publicerade i början av månaden en artikel som granskade äldreboendet Dalbyhemmet. Upprepade uppgifter från anställda och anhöriga pekar mot att det förekommit våld mot äldre på boendet, utöver en rad andra missförhållanden. Nu har IVO tillsatt en tillsyn på Dalbyhemmet.
Bland de mer anmärkningsvärda incidenterna i närtid finns bland annat flera Lex Sarah-anmälningar. I en anmälan åt personal på boendet upp en måltid som tillhörde en dement kvinna som ropade efter mat. I en annan ska en i personalen ha utsatt en brukare för ett sexuellt närmande.
Sanna Östergren vikarierade som undersköterska på Dalbyhemmet i somras. Hon beskriver sin första dag för UNT, och säger att hon möttes av en rörig och kaosartad arbetsmiljö där stora delar av arbetsstyrkan inte hade koll på grundläggande rutiner.
– Det var dåligt ledarskap och personalgruppen var inte tillräckligt kunnig. De visste knappt själva vad de gjorde. Det skedde flera totalmissar i medicinhantering av folk som inte ens visste hur man läste medicinlistor, säger hon.
Bland annat uppger hon att det ledde det till felaktig hantering av narkotikaklassade läkemedel. I en av situationerna hon bevittnade bad hon en av de fastanställda hantera utskrivningen av narkotikaklassade läkemedel åt en av de boende som frågat efter det, eftersom hon själv skulle gå på rast.
– När jag kollade efteråt hade den här personen skrivit helt fel i medicinlistan, inte räknat tabletter och inte ringt till sjuksköterskan. När jag frågade personen ”varför följer du inte den korrekta hanteringen av läkemedlen?" fick jag nycklar kastade efter mig.
Vid hanteringen av narkotikaklassade läkemedel krävs det att personalen rådfrågar den medicinskt ansvariga sjuksköterskan på boendet.
Händelser av detta slag gjorde att Sanna snart tog på sig ett större ansvar för medicinhanteringen, av rädsla för att de boende skulle drabbas.
– När jag jobbade där var jag ju väldigt snabb med att säga att "jag sköter medicinerna". Jag vågade inte låta andra ta hand om det, det var väldigt mycket bristande kunskaper, säger hon.
Sanna Östergren säger att hon kunde räkna på en hand hur många av de anställda som var duktiga och engagerade i sitt arbete på Dalbyhemmet. "Det är hårdhänt, inte respektfullt hanterande, suck och stön hela tiden."
Problemen med rutinerna ska också ha förvärrats ytterligare av att många av de anställda hade bristande svenskkunskaper. Hon beskriver också att läkemedelsrutinerna skedde helt muntligt.
– Jag har inte skrivit på ett enda papper, allt skedde muntligt. Det har inte gått till så på något annat ställe jag jobbat.
En annan person som jobbat på boendet några år tidigare har mejlat till UNT och lyft problem som hon sett under sin tid.
Hon skriver bland annat: "Det sitter i väggarna på det där stället. Det har varit illa skött sen början på 2000-talet. Det är många äldre som lidit där och personal som blivit tystad av andra i personalen."
Tystnadskulturen är också något som framförs i de tips och upplysningar som inkommit till IVO i oktober. Där beskrivs hur personal avstår från att påtala brister i verksamheten av rädsla för att bli av med jobbet.
Dalbyhemmet är ett kommunalt äldreboende som ligger 1,5 mil söder om Uppsala.
Björn Brodén är ställföreträdande verksamhetschefen på Dalbyhemmet sedan i oktober i år. Han förtydligar att han inte kan svara för hur verksamheten sett ut innan han tillträdde i oktober, men säger att han inte känner igen bilden.
Du känner inte igen att det finns stora kunskapsluckor hos personalen?
– Jag har inte sett att det problemet finns. På en så stor arbetsplats är det ju så att vi är inte alla lika kunniga. Även ordinarie personal kan ju ha brister, men inte av den här sorten. Det har jag svårt att se.
Björn Brodén säger att det finns en hel del att jobba med på boendet men att det inte är unikt för Dalbyhemmets äldreboende, och att man jobbar med handledning och internutbildningar för att öka kunskapen hos personalen.
Känner du igen att det skulle förekomma brister vid medicinhanteringen?
– Det ligger i ryggmärgen på hela verksamheten att det finns listor och att de fylls i. Men det är klart att den mänskliga faktorn alltid finns, men att man inte skulle ha en rutin med signering, det finns inte på kartan.
– Just nu fungerar det bra så vitt jag sett. Jag kan ju bara säga att jag jobbar ju framåt, det finns problem, men jag ser dem inte som oöverstigliga så att man måste stänga ner Dalbyhemmet. Det finns jättebra material arbeta med här, och vi får mycket beröm av anhöriga också.