Det knastrar under fötterna när vi tar oss fram i blandskogen en bit söder om Jumkils kyrka. Här är Jan Andersson, en av de ansvariga i Uppsala Svampklubb, och hustrun Siv-Britt i sitt esse. De är ute flera timmar varje dag och så här års tar de alltid ett par hinkar med sig. Svampen hägrar kanske mest av allt, men den ihärdiga torkan gör att såväl de tidiga sommarkantarellerna liksom andra svampar lyser med sin frånvaro.
– Här är en plats där det skulle finnas kantareller, om någonstans. Jag trodde det, det är fuktigare vid kärret. Men inte ens här finns det en tillstymmelse till svamp, konstaterar Siv-Britt Andersson uppgivet.
Paret har sina säkra ställen i skogarna runt om och några matsvampar har det redan blivit. Kantarellerna växer egentligen i alla slags skogsmiljöer och kan få lite olika färg och form beroende på vegetationen, berättar Jan Andersson.
– I lövskog med mycket ek och lind är de ofta lite blekare. De stora kantarellerna finns i skogar med mycket björk och gran. Men det handlar inte om några artskillnader och man ska inte dela upp dem för mycket, tycker jag.
En del menar att de små kantarellerna tidigt på säsongen ska få växa i stället för att plockas. Men det är ingen idé, då förtorkar de bara, säger Jan Andersson. Torkan är dessutom inte svamparnas enda fiende: mördarsnigeln älskar att kalasa på såväl matsvampar som flugsvampar. Helt deformerade svampar är ett tecken på att sniglarna varit framme.
Det torra vädret till trots är det långtifrån för tidigt för att hänga läpp. Kommer bara nederbörden kan det svänga fort, intygar Jan Andersson, som i alla fall hittade ett exemplar av vedsvampen sälgticka under dagens exkursion.
– Det är inte alls kört, nej, nej. Värmen är bra på sitt sätt, och blir det regn nu kommer det explodera med Karl Johan och andra svampar också, säger han.
Och när svampen tryter har skogen annat att erbjuda. Grusvägen utanför Jumkil är kantad av smultronbuskar fulla av små klarröda bär. Det är med andra ord ett bra smultronår, och enligt en färsk prognos från Sveriges Lantbruksuniversitet ser även tillgången på blåbär lovande ut från Svealand och norrut.
– För östra Svealands del ser det bra ut på de flesta håll, det var fortfarande snö på marken när kylan hängde i under april så riset frös inte bort som längre söderut. Men om det blir extrem torka kan bären skrumpna ihop, säger Göran Kempe, försöksledare vid riksskogstaxeringen på SLU i Umeå.