"Folk stormade ur bussar och blickarna var tomma efter att ha lämnat kvar sina söner och män. Det är gripande att se nöden", berättar Toni Gadd om det han först bevittnade i Lviv.
Livets ord och många andra församlingar har sitt center för den Ukrainska hjälpen i den polska staden Lublin. Där finns bland annat ett lager med förnödenheter och fem härbärgen som tillsammans har plats åt 270 flyktingar.
Församlingarna samlar mat, kläder och medicin som sedan transporteras till bland annat den ukrainska staden Lviv i lastbilar. Där finns det ytterligare tre härbärgen samt ett som planeras att öppna.
– Så nu samlar vi madrasser och annat material som vi kan köra över till det nya härbärget senare i veckan för att rusta upp. I Ukraina har vi ett kontaktnät med cirka 80 församlingar, säger Toni Gadd, projektledare i Livets ord.
Från Lviv åker minibussar ut till krigsdrabbade områden, och på vägen tillbaka hämtas flyktingar upp och tas med tillbaka till Polen. Församlingarna skickar dessutom läkemedel och mat till frontlinjerna i Kiev, Charkiv och Odessa.
– Det finns bland annat en rysk församling i Barcelona som har en full lastbil som de ska skicka till oss.
Det är andra gången Toni Gadd är nere vid gränsen. Han arbetade förra veckan men åkte hem under helgen. Ungefär så kommer hans kommande veckor också att se ut.
– Allt är så föränderligt. Man kan inte planera för mer än ett par dagar.
Dagen innan gick flyglarmet i Lviv. Toni Gadd menar att trots att det bara är ett larm, känns hotbilden fortfarande stor. Halvvägs in måste intervjun avbrytas eftersom han ska ta emot en transport med förnödenheter. En timme senare ringer han upp UNT igen.
– Vi lastade nyss en buss som åkte direkt till Poltava, och imorgon går en ny buss till Kiev. Det är snabba ryck.
Hur är stämningen på plats?
– När jag kom ner var det som att jag upplevde det man läser om. Sådant man sett från andra världskriget. Folk stormade ur bussar och blickarna var tomma efter att ha lämnat kvar sina söner och män. Det är gripande att se nöden.
Är det skillnad på stämningen i Ukraina jämfört med Polen?
– Ja, absolut. I Ukraina är det en konstant rädsla, som i går när flyglarmet gick. I Lublin är allt som vanligt, förutom de hjälpande insatserna och den stora mängden flyktingar. Men det är inte samma fruktan där.
Har situationen förändrats sedan du kom ner?
– Tyvärr till det sämre. Det kommer fler och fler flyktingar och man upptäcker nya behov hela tiden.