"Tjejloppen ses som en fest, ingen prestation"

Idag är det populärt att delta i tjejlopp som Tjejmilen eller Tjejvasan. Men till skillnad från de mixade loppen så handlar tjejernas lopp inte så mycket om sporten i sig, utan marknadsförs som en tjejfest i gemenskapens tecken. Det menar etnologen Karin S. Lindelöf som forskar om tjejlopp som kulturellt fenomen vid Uppsala Universitet.

Karin S Lindelöf

Karin S Lindelöf

Foto: Tomas Lundin

Uppsala2014-03-08 14:04

Varför finns lopp som bara är till för tjejer?
– Bakgrunden är bland annat att kvinnor inte fick delta i maraton eller Vasaloppet. 1967 deltog ändå en kvinna som hette Kathrine Switzer i Boston maraton, men hon blev attackerad av loppdirektören som försökte slita henne av banan. Det resulterade i en feministisk diskussion och 1972 var hon med och startade det första motionsloppet för kvinnor som gick av stapeln i New York.

I Sverige blev Meeri Bodelid inspirerad efter att ha sprungit ett tjejlopp i USA i början av 80-talet. Detta måste vi ha i Sverige, menade hon och var med och startade Ladylufsen -82. Loppen kan ses som en efterföljd av den feministiska kvinnorörelsen på 70-talet, men i Sverige såg man inte loppen som feministiska. Man tryckte istället på vikten av att visa vad kvinnor kan och att organisera sig inom idrotten.

Hur motiverade man förbudet mot kvinnors deltagande i maraton?
– Man tänkte det som en omtanke om kvinnorna och menade att det inte var hälsosamt för kvinnorna att springa eller åka skidor så långa distanser. Det sågs också som något som stred mot kvinnligheten, som var oförenligt med den.

Som idrottande kvinna är det även idag viktigt att inte bli sedd som okvinnlig. Det kan jämföras med framgångsrika yrkeskvinnor. Man vill vara trovärdig i sitt yrkesutövande och samtidigt trovärdig i sin roll som kvinna.

Du studerar tjejlopp som kulturellt fenomen. Vad innebär det?
– Loppen utformas och marknadsförs på ett visst sätt och det speglar normer och föreställningar i vår kultur. Till exempel presenteras Vårruset eller Tjejmilen som en fest eller ett socialt sammanhang i första hand. Något som ska vara kul och en gemenskap.

Det är helt andra saker som lyfts fram runt tjejlopp än vad som görs när det kommer till mixade motionslopp eller evenemang. Där ligger fokus ofta på sporten och prestationen i sig. Ett tjejlopp marknadsförs ofta genom att sammankopplas med andra aktiviteter som betraktas som ”tjejiga”, som shopping eller välgörenhet.

Vad tycker du är för- och nackdelarna med lopp för tjejer?
– Många tycker att det är skönt att inte behöva jämföra sig med mansnormen i sina prestationer. Det är som en frizon. Men det riskerar också att bli ett fängelse, då kvinnors idrottande begränsas till den här formen. Man kanske tänker; eftersom jag är tjej så är det här det sådana sportevenemang jag kan vara med i. Genom att man har särskilda lopp för kvinnor så skapar man en bild av kvinnors motion, och kan riskera att förminska kvinnors idrottsprestationer.

Hur kan din forskning användas?
– Genom forskning i ämnet kan vi få syn på de sociala och kulturella konsekvenserna av den här uppdelningen. Det kan till exempel göra att arrangemangen marknadsförs mindre könsstereotypt. De som definierar sig som tjejer förväntas vilja gå på vissa aktiviteter runt loppet, medan det också är tvärt om, att männen förväntas vilja tävla. Man får se upp så att det inte förstärker eller befäster föreställningar om hur kvinnor och män ska vara. Vi kan använda resultaten för att skapa ett friare sätt att träna och delta i lopp, både som man och kvinna.

Karin S. Lindelöf

Ålder: 37

Bor: Stenhagen

Gör: Är etnolog som för närvarande forskar kring tjejlopp som kulturellt fenomen vid Centrum för genusvetenskap, Uppsala Universitet.

När var du som minst jämställd?
– När jag var tonåring och försökte lära mig att bli kvinna i relation till alla normer och krav som samhället och kulturen ställer.

Fakta
1922 startades Vasaloppet och året därpå deltog en kvinna i loppet. Man blev förfärad över att det var en kvinna som ställde upp och det ledde till att man året efter förbjöd kvinnors deltagande på så långa distanser.

1928 hölls sommar-OS i Amsterdam där kvinnor först fick delta och springa 800 meter. Efter loppet var kvinnorna trötta, man tyckte inte att kvinnor skulle ta ut sig på det viset och resultatet blev att grenen ströks.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!