Videon är inte längre tillgänglig
- Är ni med då tjejer!?
Tommy Ekman från gamla 1980-talsgruppen Freestyle (numera Style) ropar ut över publikhavet som svarar med att hoppa upp och ned på Fyrishovs golv, med händerna i luften. När han släpper mikrofonen fyller en enorm kvinnokör i: ”Vill ha dig i mörkret hos mig, tiden den stannar när vi rör vid varann.”
- Tjejer kan ha kul tillsammans utan killar. Att det är killar på scen är en annan sak, vi ska ha något att titta på. Men mest kul är det att göra något tillsammans, det är det viktigaste.
Sara Sedvall var en av alla kvinnor som hade kommit till Ladies night på Fyrishov på fredagskvällen, för att umgås med sina kompisar och ha en helkväll utan manligt sällskap. En sanning med modifikation förstås. På scenen stod artisterna Andreas Lundstedt, David Lindgren, Patrik Isaksson, Style och komikern Thomas Järvheden (som sjöng förvånansvärt bra). Därtill kvällens gästartist Erik Saade. Från tjejhavet tjöts, dansades och sjöngs det glatt från början till slut, genom Andreas Lundstedts proffsiga Alcazar-disco till Patrik Isakssons snällmesiga svenskpop till David Lindgrens Duracelldängor.
Årets Ladies night-turné har föregåtts av ett något uppskruvat tonfall. Arbetarbladet gick häromveckan ut med att man bojkottar evenemanget eftersom man ansåg att det var sexistiskt, stereotypt och tramsigt. UNT kultur valde att ändå bevaka med resonemanget att medier inte kan ignorera en företeelse bara för att redaktionen ogillar den. Men när det sedan kommer till bevakningen och den utsända reportern, i detta fall jag, hur ska man då förhålla sig till något som det råder så många förutfattade meningar om? Det skrivs mycket om Ladies night, men många undrar nog ändå: Hur är det då, egentligen?
- Jag läste i UNT om att det skulle vara sexistiskt, men då har man gått för långt. Man måste ju få ha roligt, med underhållning, bra musik och glada tjejer, sa Elsa Sjödén som var ute på tu man hand med sin dotter.
”Det är en känsla som inte går att beskriva – den måste upplevas!”, skrev producenten David Stenmarck om evenemanget. På sätt och vis har han rätt. Trots allt jag läst om Ladies night, och inte minst nu i debatten för och emot, har jag inte vetat vad som väntade. För mycket riktigt är det mer än en show där manliga artister uppträder för en kvinnlig publik. Alla jag pratade med under kvällen hade kommit för att umgås med sina vänner eller sin familj.
- Det som är roligt är ju hela stämningen runt omkring. Det är skönt att gå ut och inte ha den där köttmarknaden. Att slippa killarna och bara träffas alla tjejer, det blir aldrig så annars, sa Sara Sydhoff och får medhåll av ett stort sällskap bestående av systrar, fastrar, döttrar och brorsdöttrar.
Efter att då till sist ha upplevt denna omtalade kväll tycker jag mig ha gott på fötterna för att säga att jag inte ser särskilt mycket objektifiering av män. Snarare är det en uppvisning i respektive artisteri där var och en får gott om tid att glänsa med sina egna låtar. Musik och dans står tydligt i fokus, och det hela liknar mer en enkönad (ännu mer än vanligt) Melodifestivalen än något slags mansförnedrande stripteaseshow.
Kanske visar Ladies night snarare på något annat värt att fundera över. Hur många kvinnor, yngre som äldre, som längtar efter att få mötas, släppa sina vardagliga roller och ha roligt tillsammans. Jag kan verkligen förstå glädjen, känslan av att gå ut med tjejgänget och släppa loss utan att spegla sig i männens ögon. Det som känns lite sorgligt är att det som då serveras är detta stereotypa och bakåtsträvande koncept. Att vi kvinnor när vi ska ha riktigt kul ändå låter män stå i centrum.