– Det här är jättecoolt. Vi tjejer tar inte så mycket plats i samhället. Men här får vi ta plats, säger Rebecca Jansson, 16 år från Stavby, i närheten av Alunda.
När hon hörde talas om Tjejmässan via Instagram sa hon till sina föräldrar "skjutsa mig direkt till busshållsplatsen". Inne på Grand jobbar hon med att skapa en liten, liten figur i lera. En stund senare har hon gjort henna-tatueringar på kinder och ena handen.
– Det finns stereotyper som man måste följa som tjej, och genom att göra en egen mässa så visar vi att vi är något annat än vad folk tror. Men viktigast är att vara här och ha roligt tillsammans, fortsätter hon.
En bit bort finns en målarvägg, där två kompisar står och blandar färg.
– Tjejmässan erbjuder en plats där man kan känna sig bekväm, testa olika aktiviteter utan att spendera pengar, säger Miranda-Moon Bergfors, 15 år.
Hon går på Uppsala musikskola tillsammans med Zelda Risberg, 15 år, som kommit till mässan för att ta del av förebilder som hon annars mest följt på internet.
– Många berättar om hur de har gått från osäkra till säkra personer, vilket är inspirerande. Jag uppskattar också den tillåtanden atmosfären här inne.
På scenen har till exempel Felicia Jansson, 14 år, från Storvreta uppträtt med spoken word. Det är en typ av ordbaserad scenkost, som poetry slam, fast utan jury. Det är alltså ingen tävling.
Felicia Janssons uppläsning är en uppgörelse med att killar som har sex hyllas medan tjejer som sminkar sig och har sex smutskastas. Hon berättar att det var på en svenskalektion som intresset för att skriva dikter och uttrycka sig genom spoken word väcktes. Tidigare har hon uppträtt på Stora Torget på Internationella kvinnodagen och även på Reginateatern.
– Jag skriver mina dikter i anteckningsappen i mobilen. En del har jag lagt upp på Instagram.
En trappa upp gör Ximena Quirogia och Laura Pena färgglada mandalas av pinnar och garn.
– Mandala betyder Guds ögon, och det är en mexikansk tradition att ge dem till nyfödda bebisar som en skyddssymbol, säger Laura Pena.
Intill konstaterar Carmen Blanco att vad kvinnor skapat i form av vävar, broderier och stickningar ofta har nedvärderats.
– Det har föraktfullt kallats syjunta. Men nu reclaimar vi det kvinnliga hantverket.
Runt ett annat bord pärlas det– med budskap.
Vilket då?
– Krossa patriarkatet, vad annars? säger en av tjejerna och skrattar.