– För tio år sedan såg vi ett behov av att starta verksamheter för hemlösa och socialt utsatta i Uppsala. Därför bildades Uppsala stadsmission. Det har gått tio år och behoven har tyvärr inte minskat, säger Margaretha S Paras, som varit chef för stadsmissionen sedan starten.
Hon började arbetet med att bygga upp stadsmissionen i februari 2006. Redan första halvåret öppnades den sociala träffpunkten Gränden och en mottagning för ensamstående gravida kvinnor i samarbete med föreningen Minna, dessutom arrangerades soppmässor tillsammans med Svenska kyrkan.
21 september 2006 hölls ett seminarium där representanter för föreningar, församlingar, tjänstemän och politiker från kommun och landsting och från företag fanns med.
– Vi var säkert hundra personer, och det resulterade i goda kontakter och samarbetsmöjligheter. Stadsmissionen är något som vi bygger tillsammans med andra, säger Margaretha Paras.
Hösten 2006 kunde Minnamottagningen med hjälp av pengar från länsstyrelsen kompletteras med ett projekt för våldsutsatta kvinnor, och värmestugan Grottan blev en del av Stadsmissionen. 2007 öppnades Mikaelsgården som fortfarande är en av de mest kända delarna av Stadsmissionens verksamhet. Dit är hemlösa och andra socialt utsatta välkomna.
Genom åren har Stadsmissionens arbete utvecklats alltmer. Vid Hantverksslussen på Seminariegatan i Librobäck ges möjligheter till arbetsträning, en second hand-affär öppnades först på Fyrisvallsgatan i Librobäck och sedan årsskiftet finns också en butik i Gottsunda centrum.
– Genom åren har också grupperna som söker sig till oss blivit flera. 2014 öppnade vi ett natthärbärge för EU-migranter, och sedan också Crossroads som är en råd- och stödverksamhet för EU-migranter och tredjelandsmedborgare. I januari i år öppnade vi också ett boende med 15 platser för ensamkommande barn, berättar Margaretha Paras.
Från att ha varit en del av diakonistiftelsens verksamhet fördes Uppsala stadsmission 2011 över till en fristående ideell förening, som dock har samma styrelse som Diakonistiftelsen. Nu har Stadsmissionen 35 anställda, och på lönelistan kan upp till 80 personer finnas under en månad, med tjänstgöring från några timmar i veckan upp till heltid. Till det kommer 100-120 volontärer i de olika verksamheterna.
– Det är en stor verksamhet som jag har det övergripande ansvaret för, men också medarbetare som leder Kvinnobyrån, öppna verksamheter och arbetsträning med socialt företagande. Insamlingar, gåvor och bidrag från kommun och stat är helt avgörande för att vi ska klara våra verksamheter. Förra året uppgick de till knappt 18 miljoner kronor, och vi omsatte 23 miljoner, säger Margaretha Paras.
Pengar är ett återkommande bekymmer, att ansöka om projektbidrag från myndigheter och stiftelser tar avsevärd tid. Insamlingar tar också sin tid, och Margaretha Paras skrattar lite åt kampanjen 2009, ”Hjälp oss samla in femtio-öringarna”:
– Det togs väldigt bokstavligt och vi fick väldigt många femtioöringar, men inte så mycket totalt. Men det hjälpte till att göra oss kända.
Barmhärtighet är ett ord som flera gånger återkommer när Margaretha Paras, från början diakon utbildad vid Stora Sköndal, berättar:
– Det ges inte utrymmer för barmhärtighet i fyrkantiga regler och när kommuner, landsting och myndigheter strider om vem som har ansvar för en drabbad människa. Efter de här tio åren har behovet av Uppsala stadsmission snarare ökat än minskat.