En vinternatt i början av 2018 blev en höggravid sjuksköterska på Akademiska sjukhuset hotad av en anhörig till en patient. Personen slängde saker omkring sig och riktade hot mot sjuksköterskans mage. Hon polisanmälde, men sedan blev det tyst.
Först i maj 2020 väcktes åtal och i november samma år följde en huvudförhandling. Men då hade preskriptionstiden redan gått ut och när tingsrätten meddelade domen en vecka senare blev den anhöriga frikänd.
Enligt åklagaren gjordes först bedömningen att gärningen skulle rubriceras som hot mot tjänsteman. När rubriceringen sedan ändrades till förgripelse mot tjänsteman missade man att det brottet redan var preskriberat.
Misstaget ska ha skett på grund av ytterst hög arbetsbelastning. Kammaråklagaren har uppgett att hon på grund av stor arbetsbörda inte gjorde några närmare kontroller när hon läste in sig på ärendet.
JO skriver att preskriptionen inte heller uppmärksammades av ordföranden vid huvudförhandlingen, och att det var först under skrivandet av domen som det hela upptäcktes. JO menar också att det är grundläggande även för en domare att kontrollera att ett åtal inte gäller ett preskriberat brott.
”Tingsrätten skulle givetvis aldrig ha utfärdat stämning i målet eller genomfört huvudförhandlingen. Tingsrätten beklagar att så ändå skett och det obehag som detta medfört för såväl den tilltalade som målsäganden och ett vittne”, skriver JO.