Det är inte särskilt överraskande att kocken Tina Nordström vann TV 4-programmet Lets Dance 2008. Att höra henne berätta om hur hon inrett sitt kök, hur hon gör när hon rör sig mellan grytorna och hur hon tänker kring matlagning är som att se en koreografi för sitt inre.
Det ska finnas ett naturligt flow och redskapen ska gå att nå i rätt ordning. Å ett, å två, å tre, å fyr!
– Att laga mat är som musik. Det finns en takt att förhålla sig till, både i arbetsmomenten men också i väntan på att något ska bli klart. Numera strävar all teknik mot att det ska gå snabbt i köket, men det förstör rytmen. Det finns en anledning till att saker ska koka en viss tid. Då hinner man annat under tiden.
I ett drygt decennium har Tina Nordström varit känd för en bredare tv-publik. Med sitt smittande leende och sitt engagemang i både rutan och i kokboksform, har hon inspirerat många att våga experimentera vid spisen. Hennes devis framgår tydligt: det blir inte godare för att köket är perfekt.
När hon går till jobbet så är det till köket i sitt eget barndomshem, Ramlösa Wärdshus. Där hon har gott om plats men inte de allra senaste prylarna. Samma sak hemma.
– Man ska trivas i köket, det är mycket viktigare än alla trender i världen. Jag har ett ganska vanligt kök, men med stora arbetsytor. Bänkarna är av rostfritt stål, som bara blir finare ju äldre de blir, och av valnötsträ. Jag har stora lådor och högskåp med plats för mycket.
Tallrikarna har Tina placerat nära diskmaskinen för de ska gå smidigt att lasta ur. Kopparna står lättillgängliga på en öppen hylla.
– Det du äter visar vem du är. Ditt kök visar ofta vem du skulle vilja vara. I mitt kök finns en kökssoffa där jag gärna häller mig på de sköna kuddarna och somnar till ljudet av en puttrande kaffekokare. Det är de mjuka värdena som gör att man trivs.
Det säger en del om Tina, fast det är sällan hon själv hinner eller vill ta den där pausen. Men något hon inte kompromissar med är att det ska finnas en köksdörr att stänga om sig.
– Jag är nog lite gammaldags där, skrattar hon. Jag tycker om köket som rum. Det ska inte vara en passage som det kan bli om det är del av en öppen planlösning. Det är att slösa bort köket som idé. Jag gillar att vara inne i köket, där det händer. Det är då det blir magiskt.