Tina Brattlund är överviktig och tar läkemedlet Ozempic för att gå ner i vikt. Hon tycker att det är synd att ställa överviktiga och diabetespatienter mot varandra i en diskussion om vem som ska ha rätt till läkemedel.
För fem år sedan såg Tina Brattlund en kopia av sin kropp på tv. Det var TV4-programmet Malou Efter Tio och handlade om en kvinna med diagnosen lipödem. Kvinnan beskrev sina problem och en sjuksköterska förklarade vad sjukdomen gör med kroppen.
– Det var precis allt det jag lidit av. Man har mycket fett på underkroppen och är smal upptill och det där fettet är som knölar under huden och gör jätteont.
Hon bokade en tid hos sjuksköterskan som hon sett på tv som till slut gav henne diagnosen lipödem.
Men kampen mot kroppen började redan när hon var barn. Som 12-åring fick hon diagnosen Hypotyreos och Hashimotos sjukdom, båda är sköldkörtelsjukdomar som drar ner ämnesomsättningen. För detta har hon ätit levaxin, men det har inte hjälpt helt för att få upp ämnesomsättningen till en normal nivå.
– Om jag inte ska gå upp i vikt kan jag äta som mest 800 kalorier om dagen. Så jag har alltid ätit väldigt lite, tränat mycket för att hålla en normal vikt.
Fram tills hon var 25 år var hon normalviktig. Därefter blev hon rundare fram tills hon var 35, då kroppen "fullständigt exploderade" under hennes andra graviditet. Hon gick upp 30 kilo trots att hon mådde illa och kräktes varje dag och knappt kunde få ner någon mat.
– Jag förstod inte var alla kilon kom ifrån. Plötsligt vägde jag över 100 kilo. Det här skapade en enorm stress och ångest. Jag började träna ännu hårdare, äta ännu nyttigare, åt inget socker men ändå fortsatte jag bara gå upp i vikt. Och så hade jag en ständig värk i mina ben som ingen kunde förklara.
Åtta år och många fler kilon senare fick hon så alltså diagnosen lipödem. Lipödem är en kronisk sjukdom som beror på en störning i fettvävnaden som gör att fettcellerna svullnar och blir större. Det leder till att delar av kroppen får stora fettdepåer medan resten av kroppen är opåverkad. Många får också smärta i Lipödemet.
Det enda botemedlet som finns mot lipödem är fettsugning, så att de sjuka fettcellerna försvinner. Dessa går inte att banta bort. Men det är en dyr operation som inte finansieras av regionen.
När det började skrivas om diabetesläkemedel mot fetma började Tina Brattlund för första gången se ett ljus i tunneln.
– Jag frågade min läkare som gjorde blodprover och för sex veckor sedan fick jag det på recept. Under 5,5 vecka har jag gått ner 10 kilo. Det är nästan så att jag inte tror på det. När jag nådde 10 kilo började jag gråta för det var första gången jag gått ner så mycket i hela mitt liv.
Tina Brattlund drömmer om att kunna ta på sig en baddräkt och bada på en strand när hon gått ner i vikt. Klä av sig till baddräkt är något hon inte gjort på 20 år.
Tina tar läkemedlet Ozempic genom en spruta en gång i veckan. Hon tar den lägsta dosen 0,25 mg och för det betalar hon 1 000 kronor i månaden. Läkemedlet är i nuläget bara subventionerat för personer som tar det mot diabetes.
Det som hänt är att hon helt förlorat sin hunger och att hon blir mätt redan efter några tuggor.
– Jag åt väldigt lite innan också, men nu blir jag mätt på två köttbullar och en liten potatis. Jag blir nöjd fortare och fortsätter jag ändå att äta så mår jag illa.
Efter att i ett helt liv gått runt med en konstant hungerkänsla och olika sug efter saker att äta, är hon nu så belåten att hon kan glömma att äta på många timmar.
– Nu kan en chokladkaka ligga i skåpet i flera veckor utan att öppnas. Det är som att jag har fått den pusselbit som saknats i mig. Skriket efter mat har tystnat.
Medicinen innebär dock inte att Tinas kamp mot vården är helt över.
Läkemedlet Ozempic är egentligen till för personer med diabetes typ 2, men har alltmer börjat att skrivas ut mot övervikt.
– Jag kommer fortsätta kämpa för att vi med Lipödem ska få vård för i dag nekas vi den. Att få rätt vård när man har så mycket övervikt och smärtor har varit omöjligt.
Ögonen fylls av sorg när hon ska prata om hur vården bemött henne genom åren.
– De är väldigt dömande. De förutsätter att jag inte sköter min hälsa. När jag säger att jag gör det har de himlat med ögonen. Jag har astma som skulle kunna bero på min övervikt, men eftersom de är så dömande gör de inte alla tester, för de har redan bestämt sig för att det är min övervikt. Till slut efter mycket tjat gjordes tester som visade att den berodde på allergier. Mängder av vård uteblir för oss överviktiga.
Tina har också blivit erbjuden överviktsoperationer när hon sökt vård för saker som inte har med övervikten att göra. Hon har tackat nej för att hon känner så många personer som gjort den typen av operationer och som idag antingen lider av näringsbrist eller har gått upp alla kilon igen.
Tina Brattlund grät när hon med hjälp av läkemedlet Ozempic för första gången i sitt liv lyckats gå ner i vikt.
Ozempic är från början ett läkemedel mot diabetes typ 2. När efterfrågan från överviktspatienter har växt har läkemedlet restnoterats på apotek vilket fått kritiska röster att höjas från bland Diabetikerförbundet. Tina tycker att det är fel utgångspunkt att ställa patientgrupper emot varandra.
– De flesta som har diabetes typ 2 är också överviktiga och om jag får det här läkemedlet innan jag får diabetes så sparar ju vården pengar på det. Det var bara en tidsfråga innan jag hade fått det.
Vid sidan av att minska aptiteten sänker nämligen Ozempic blodtryck, blodsocker och har en skyddande effekt på hjärtat.
– Jag tycker att man ska se det som att överviktiga och diabetes typ två patientgrupper hör ihop. Dessutom betalar jag ju för läkemedlet själv.
Ozempic innehåller inget insulin och är inte en livsuppehållande medicin för diabetiker, vilket Tina är noga med att påpeka. Hon hoppas nu att hennes berättelse ska ge hopp och tröst till många andra med övervikt.
– Orsakerna till övervikt är så många och olika. Att man saknar mättnadsignaler kan ingen rå för och har inte med karaktär att göra.
Tina Brattlund tar en spruta i veckan av Ozempic som hon får utskriven av sin husläkare.
Solen lyser utanför fönstret i villan i Stavby, och där ute väntar nu ett nytt liv för Tina som hon längtat efter i många år. Att kunna ta långa promenader med hunden utan att få ont i benen, att åka skidor, dansa och kunna bada tillsammans med sin familj.
– Jag har inte varit på en badstrand i baddräkt på 20 år. Badar jag gömmer jag mig bland klippor där ingen kan se mig.
Andra saker som finns på Tinas bucketlist efter alla år i en kropp som gjort många saker omöjliga är att resa.
– Jag skulle aldrig flyga idag. Det var nog 15 år sedan jag gjorde det. Skräcken är att inte få plats i en flygstol. Det skulle vara så fruktansvärt förnedrande. Jag skulle vilja åka till Italien, jag vill se de där kullerstensbyarna med vyer över havet och njuta av maten.
Men den kommer du ju inte kunna äta mycket av om du blir mätt på två köttbullar.
Hon skrattar till.
– Jag få väl njuta av det lilla jag kan äta.