Tillfälligt jobb blev livslångt
Hans kamrater kan raljera med honom för att han ofta är sent ute och inte direkt rusar fram genom livet. Men bakom detta måttfulla livstempo ligger ett icke föraktfullt mått av eftertanke och en tanke om att det som skall göras lika bra kan göras väl.
- Jag kallades för "rektorsgrabben", och det var väl inte så farligt. Jag tyckte det var roligt i skolan, mest. Fast det var ju förstås en plåga för en som är naturligt lat. Men jag kände inga krav på mig hemma, säger han. Och i "hemma" inkluderas naturligtvis modern, som var adjunkt, men under barnens uppväxttid huvudsakligen hemmafru.
I hemmet musicerades det en hel del och musikintresset tog han med sig till Uppsala när det blev dags för universitetsstudier. Fast innan dess gjorde han militärtjänsten på tolkskolan här i Uppsala.
Under studieåren fick han utlopp för sin musikaliska ådra i Hornboskapen, OD och Juvenalorden och som medlem i den lokalt världsberömda sånggruppen Los Cobras.
Studierna fick också sin tid, först ryska efter tolkskolan och sedan nordiska språk och historia.
- Tanken var att jag skulle spara det "göttaste" till sist, nämligen litteraturhistoria. Men så fick jag ett "tillfälligt" jobb, berättar Olle Nordberg.
Han erbjöds nämligen ett vikariat på det relativt nystartade Nordiska Afrikainstitutet. Men när vikariatet led mot sitt slut hade man lyckats ordna så att han kunde få en egen tjänst. Och efter en tid blev det en tjänst ledig på Dag Hammarskjölds Minnesfond som chefen där, Sven Hamrell, ville att han skulle ta. Och det var då grunden till det engagemang som skulle komma att bli livslångt lades.
- Att det blev så lång tid här, 38 år, varav 12 som chef, berodde på att jag insåg att alla nya idéer och impulser som jag skulle kunna få genom att byta arbetsplats - de fanns ju här, konstaterar Olle Nordberg och slår ut med händerna och pekar på Hammar- skjöldsfondens lokaler i Geijersgården, granne med Carolina Rediviva.
Hammarskjöldsfondens verksamhet är annars inte alls lika välkänd här i Uppsala som den är utomlands, framför allt i tredje världen.
- Folk frågar ibland vad vi gör. Sven Hamrells klassiska svar var: "Vi ringer mycket i telefon", berättar Olle Nordberg roat, men tillägger:
- Basen är utvecklingsfrågor, framför allt i tredje världen. Inriktningen är mot Syd, men många av frågorna vi tar upp är av global karaktär. Det gäller att få i gång en dialog, där inte de resursstarka länderna i Nord sätter agendan, som kan leda till nya beslut och en ny politik på en rad områden.
- Verksamheten bedrivs i form av seminarier, men också via publikationer. Miljöfrågor i alla dess aspekter är just nu överordnade, men folkhälsofrågor och en FN-reform finns också i förgrunden, sammanfattar han.
- Balansen mellan det globala och det lokala är väldigt viktig för mig, lägger han till och exemplifierar med sitt engagemang i föreningslivet i Örsundsbro: Giresta kyrkas musikstiftelse, Gamla bion och Lagunda AIK.
Men nu går det "tillfälliga" arbetet mot sitt slut. Även sedan det vid månadsskiftet blivit ny ledning på Hammarskjöldsfonden, kommer dock Olle Nordberg att tillbringa en del tid där, bland annat för att bringa reda i arkivet.
- Sedan betyder huset i Hamra på södra Gotland väldigt mycket för mig, berättar han, och avslöjar att han där, förutom rent konkret byggnadsarbete, kommer att ägna en hel del tid åt läsning och kanske också skrivande.
- Typiska pensionärssysselsättningar, alltså, konstaterar han.
Födelsedagen tillbringas bland antipoderna, i Australien.
Så jobbar vi med nyheter